"Minskat fiske ger renare hav"

Östersjön är ett av världens mest förorenade hav. Miljön har skadats av utsläpp av miljögifter, närsalter och ett intensivt fiske.

Kloka politiska beslut, som togs för tre årtionden sedan, har dock resulterat i sänkta halter av många miljögifter, vilket i sin tur bidragit till att många hotade arter, som havsörn och säl, nu återigen är vanligt förekommande.

Utsläppen av närsalter, som kväve och fosfor, är däremot ett fortsatt stort problem. Algblomningar som täcker en stor del av havet under sommaren, täta mattor av grönalger längs stränderna och syrebrist i skärgårdarnas djuphålor är bara några exempel på övergödningens effekter.

Aktionsplanen för Östersjön, som togs fram av Helsingforskommissionen, Helcom, och skrevs under av alla Östersjöstater i Krakow för två år sedan, innehåller konkreta åtaganden för alla länderna att minska sina närsaltsutsläpp senast till år 2021. Om dessa åtgärder genomförs kommer det att föra med sig kraftiga förbättringar av havsmiljön.

Utsläppen har redan minskat tack vare nya reningsverk i Polen och Ryssland, samt åtgärder som vidtagits inom det industrialiserade och intensiva jordbruket.

Tyvärr kommer det att ta flera årtionden innan vi kan se effekterna eftersom Östersjön innehåller stora mängder närsalter efter många årtiondens överbelastning.

Östersjön är långsint och glömmer inte lätt gångna oförrätter.

Ett annat stort miljöproblem i Östersjön är överfisket. Tyvärr har målet med fiskeförvaltningen varit att kortsiktigt få så stora fångster som möjligt. Fångstkvoter och andra fiskeregleringar i Östersjön har beslutats av EU och Ryssland, baserat på vetenskapliga råd från Internationella havsforskningsrådet, Ices.

Helcom, den internationella kommission som är ansvarig för Östersjöns miljö, har däremot inte hanterat fiskerifrågor, vilket vi beklagar.

Under senare år har det blivit alltmer uppenbart att fiske- och andra miljöproblem inte kan hanteras separat och att en framgångsrik förvaltning av Östersjöns naturresurser måste baseras på en integrerad ekosystemansats.

En rad vetenskapliga studier har visat att övergödning kan påverka mängden fisk i havet, men nu finns också studier som visar att ett återställande av Östersjöns fiskbestånd kan reducera övergödningens effekter.

På initiativ av den privata stiftelsen Baltic Sea 2020 möttes nyligen sexton framstående havsforskare från olika Östersjöländer för att diskutera fiskens roll i ekosystemet. Under tre intensiva dagar diskuterades och utvärderades den samlade aktuella vetenskapliga kunskapen om denna frågeställning.

I mötet deltog forskare med olika bakgrund, dels fiskeriekologer men också experter på övergödning, klimat och andra delar av ekosystemet. Gruppen var överens om att en klok, ekosystemanpassad fiskeriförvaltning kan bidra till ett friskare hav, där också några av övergödningens effekter kan minska.

Fisk är en viktig komponent i Östersjöns ekosystem och bestämmer till stor del hur näringsväven ser ut. Ett välmående fiskbestånd är därför en förutsättning för ett välmående hav.

En större mängd torsk skulle minska mängden av torskens viktigaste byten, skarpsill och strömming. Eftersom dessa planktonätande fiskar kontrollerar mängden djurplankton skulle mer torsk innebära mer djurplankton. Med mer djurplankton skulle mängden växtplankton, deras föda, minska och vi skulle få ett klarare hav.

Kort sagt kan mer torsk i havet leda till förbättrad vattenkvalitet.

Torsken kommer givetvis inte att äta upp all strömming och skarpsill. De som blir kvar kommer att gynnas av förbättrad tillgång på föda och därför växa till sig och bli fetare. Det kommer därmed att gynna fisket efter dessa arter.

Även om mängden torsk nu visar tecken på att öka, befinner den sig fortfarande långt under den nivå som krävs för ett uthålligt fiske. Bestånden är också för små för att kunna bidra till att minska övergödningens effekter.

EU:s medlemsstater från Östersjöområdet har under de senaste åren nått viss framgång med att minska fisketrycket på torsk genom att följa de vetenskapliga råden från Ices. Enligt råden skall uttaget av fisk fortsätta vara lågt även om mängden torsk ökar.

Om planen följs, och om klimat och hydrografi ger bra förutsättningar för torsklarvernas överlevnad, kan vi förvänta oss en ökning av torsk under de kommande fem åren. Åtgärderna mot övergödning kommer naturligtvis fortfarande att vara nödvändiga. Men dessa kommer att få effekt för miljön först om flera årtionden, medan en ökad mängd torsk kan ge positiva effekter på ekosystemet betydligt tidigare.

Vår slutsats är att en integrerad ekosystembaserad förvaltning av Östersjön har många fördelar. Ett mindre intensivt fiske än under de senaste 40–50 åren, även när mängden torsk har ökat, kommer att kunna ge ett hållbart fiske och samtidigt bidra till att uppnå målen i Helcoms aktionsplan.

En större mängd torsk kommer dock inte kunna lösa alla problem med övergödningen. De stora blomningarna av blågröna alger under sommaren kommer troligen att bestå eftersom de framför allt styrs av väder och obalans mellan närsalter.

När EU nu reviderar sin gemensamma fiskeripolitik är det helt centralt att hänsyn tas till ekosystemens egenskaper. Det skulle också underlätta att nå målen i EU:s nyligen beslutade direktiv för den marina miljön.

Vi, vetenskapsmän och medborgare kring Östersjön, kräver att Sverige och övriga länder som skrivit under internationella överenskommelser, såsom exempelvis Johannesburgdeklarationen från 2002, också skall respektera dessa. Enligt denna deklaration skall fisket förvaltas så att fiskbestånden återställs till en nivå där de kan ge långsiktigt maximalt utbyte.

Östersjöns fisk är inte bara en ekonomisk resurs för fiskeindustrin, utan ingår i en miljö som angår oss alla. Det är hög tid att fiskefrågorna hanteras i sitt rätta miljöpolitiska sammanhang.

FREDRIK WULFF

Stockholms universitet

MICHELE CASINI

Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium

STURE HANSSON

Stockholms universitet

BRIAN MACKENZIE

Danmarks tekniska universitet

CHRISTIAN MÖLLMANN

Hamburgs universitet