"Stoppa den gröna protektionismen"

Alla vill andas ut och hoppas att finanskrisen och recessionen är över. Men den ekonomiska uppgången kan visa sig vara bräckligare än tidigare. Därför är det avgörande med reformer som underlättar tillväxt – och att vi undviker en politik som bromsar uppgången.

Just nu växer ett hot om vad som kan kallas grön protektionism fram. Ifall det inte stoppas kan det skada den världshandel som är ett fundament i den globala utvecklingen.

Förra året beslutades i EU om ett direktiv för förnyelsebar energi. Senast den sista juni skall de enskilda EU-länderna komma med sina nationella planer för att genomföra direktivet. Risken är nu att direktivet kidnappas av särintressen som har helt andra mål än bättre miljö och produktion av förnyelsebar energi. Se på den skadliga europeiska jordbrukspolitiken. När tillväxt diskuteras säger dess försvarare att den främjar tillväxt. När miljö är i fokus säger dess försvarare att den är bra för miljön.

Nu riskerar rader av önskade privilegier från särintressen på liknande sätt att halka in under rubriken förnyelsebar energi. Faktum är att det i alltför hög grad redan är så. I Europa subventioneras den inhemska produktionen av biobränslen, och den skyddas bakom tullmurar.

Varje liter etanol som konsumeras i Europa subventioneras med cirka sju kronor av våra skattemedel. Varje liter biodiesel subventioneras med cirka fem kronor. Produktionen av etanol skyddas av tullar på mellan 39 och 63 procent.

Nu när EU-direktivet om förnyelsebar energi skall preciseras finns risken att det kommer att innebära än mer subventioner och tullar. Tjänstemän i EU skall bedöma vilka bränslen som kan anses tillräckligt minska utsläppen av växthusgaser för att få sälJas i Europa.

Risken är att den gröna protektionism som redan präglar biobränslena i Europa får ytterligare genomslag genom att utomeuropeiska bränslen stoppas. I så fall kan man vara närmast säker på att andra länder och världsdelar kommer att behandla Europa likadant.

Den typen av handelskonflikter, med tullar och ytterligare tullar, är destruktiva för handeln och därmed för den ekonomiska utvecklingen. På det viset skadas också miljön, eftersom det är väl belagt – av bland annat FN-panelen IPCC – att den utveckling som präglas av högst global tillväxt också kommer att innebära snabbast minskning av utsläppen. Dessutom är det naturligtvis alltid ett onödigt slöseri att med stora summor skattemedel subventionera egen produktion, om billigare och bättre finns att importera.

Regeringen bör engagera sig noga i frågan om den nationella handlingsplanen och öka det politiska trycket i frihandelsvänlig riktning inom EU även på detta aktuella och viktiga område.

Johnny Munkhammar