"Prioritera vardagsbrotten"

Publicerad 20 april 2010 0.05 Uppdaterad 20 april 2010 0.05

Aktuella frågor.
Människors oro över vardagsbrottslighet, som inbrott, skadegörelse och misshandel, har länge satts på undantag, skriver Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund tillsammans med riksdagsledamöterna Inger Davidson (KD) och Otto von Arnold (KD), vice ordförande respektive ledamot i justitieutskottet. När polisen får mer resurser måste denna typ av brott prioriteras, anser de.

När ett Stockholmsbaserat nyhetsmagasin för en tid sedan gav sig ut på jakt efter verklighetens folk, gjorde de det enda rätta och begav sig till Bankeryd. Men vi vet inte om Göran Hägglunds grannar tyckte att återgivandet gjorde dem rättvisa.

För typiskt nog fann reportern det lite putslustigt att människor oroar sig för så simpla saker som vardagsbrottslighet. Om man till exempel kommer att få ha ljusslingorna i trädgårdsgranen i fred eller om de kommer att bli stulna.

Kristdemokraterna har länge prioriterat rättsfrågorna, och i regeringsställning har vi varit med om att göra den största satsningen i modern tid på polisen. Vi är på rätt väg, även om vi behöver göra mer åt både resursfrågan och polisens organisation. Ändå är det uppenbart att människors oro över den nära brottsligheten har satts på undantag.

Det är ett område där politiker och experter inte går i takt med vare sig folk eller verklighet.

Runt om i Sverige finns en utbredd känsla av att rättsväsendet inte prioriterar vardagsbrottsligheten. Visst finns det goda exempel på hur fler poliser används för att prioritera det småbus som kan förpesta livet för vanligt folk, men på det hela taget står vi med ett förtroendeproblem.

Förtroendet för polisen har på sistone dalat markant och enligt undersökningar tvekar folk inför att anmäla brott, till och med våldsbrott. De tror sig helt enkelt inte få den hjälp och det skydd de efterlyser.

Regeringens utredare, länspolismästare Carin Götblad, nämner bland sina förslag till hur samhället skall förhindra att unga dras in i gängbildningar att lokala poliskontor bör inrättas i hela landet. Det är ett steg i rätt riktning. Men då handlar det inte bara om att vara en viktig samarbetspartner för de sociala insatsgrupperna utan också, eller kanske främst, att snabbt kunna reagera på de omkringboendes rop på hjälp, skydd och åtgärder.

I liknande anda bör vi se mer av mobila poliskontor, alltså polismärkta husbilar, som kan vara stående eller i rörelse beroende på vad den lokala situationen för tillfället kräver. Och fler patrullerande poliser är förstås av synnerligen stort värde för brottsbelastade områden.

Kristdemokraterna vill se en rejäl utökning av antalet lokalt förankrade närpoliser i Sverige. Målet är en närpolis per tusen invånare. De skall också finnas med vid reguljärt polisarbete som utryckning och trafikövervakning, men deras främsta uppgift skall vara att göra medborgarna trygga genom övervakning och brottsförebyggande arbete i det egna närområdet, inte minst i skolorna. Polisen skall vara en naturlig del av samhället och finnas ute bland människorna, inte en anonym myndighet som bara dyker upp när ett allvarligt brott begåtts.

Kampen mot vardagsbrottsligheten måste prioriteras högre. När ungdomar snattar eller kastar sten på bussar måste reaktionerna från samhället vara snabba, verkningsfulla och om nödvändigt tuffa.

Ökade polisresurser skall användas till att prioritera de brott människor riskerar att möta i vardagen. Sådant som stölder, inbrott och allmänt stök under helgkvällar – alltså störande av ordning, skadegörelse och misshandel.

Hur många har inte svurit över den försvunna cykeln, känt obehaget av ungdomsgängets skränande framfart på gatan i skydd av mörkret eller förskräckelsen över att se ytterdörrens uppbrutna lås?

Och hur många har inte fått erfara känslan av att vara en ropande röst i öknen när de krävt åtgärder, med en gnagande känsla av att det alltid är brottslighet någon annanstans som polisen måste prioritera?

Under 11 år av socialdemokratiskt styre ökade antalet poliser med 59 stycken. Sedan alliansen tog över regeringsmakten 2006 har antalet poliser ökat med mer än 2 800.

Med dessa nya förutsättningar vill vi nu se en ökning av antalet lokalt förankrade poliser som arbetar nära medborgarna.

Med fler lokalt förankrade närpoliser ökar också polisens synlighet vilket i sig både skapar trygghet och verkar förebyggande. Polisen blir en naturlig del av lokalsamhället. Det skall inte vara ett långt steg att kontakta polisen när man haft inbrott i källarförrådet eller blivit bestulen på sin plånbok.

Var och en har rätt att känna sig trygg i sin vardag, oavsett om man oroar sig för bilbränder eller för att trädgårdsgranens ljusslingor skall bli stulna.


GÖRAN HÄGGLUND

INGER DAVIDSON

OTTO VON ARNOLD

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu