"Hjälp unga att avstå från kriminella gäng"

Under den senaste femårsperioden har den organiserade brottsligheten i Skåne kommit allt mer i fokus för de brottsbekämpande myndigheterna. Antalet individer och grupperingar inom organiserad brottslighet har ökat och aktörerna inom gängmiljön har blivit fler och yngre. Gängbildningar har blivit ett sätt att skaffa maktposition inom en stadsdel eller ett brottsområde. Ökad konkurrens på den kriminella arenan tillsammans med stor tillgång på vapen innebär även en ökad risk för konflikter. Vi har sett flera exempel på sådana kraftmätningar på senare tid, främst i Malmö.

Arbetet mot grovt kriminella individer och deras nätverk bedrivs idag framgångsrikt av ett flertal myndigheter i samverkan. Men vi står inför tuffa och besvärliga utmaningar. Problematiken måste lyftas ännu en nivå för att samhället skall förhindra eller begränsa nyrekrytering till kriminella organisationer. Det behövs även en strategi för hur kriminella personer som vill lämna den kriminella världen skall hanteras. Frågan måste tas på djupt allvar om samhället skall lyckas i arbetet mot den grova, organiserade brottsligheten.

Under den senaste femårsperioden har flera myndigheter, var och en och tillsammans, satsat stora resurser på att bekämpa den organiserade kriminaliteten. För polisens del har särskilda aktionsgrupper bildats. Dessa jobbar nationellt och kan rikta sig på bred front mot grovt kriminella personer för att få bort dem från den kriminella arenan. Ett angreppssätt som ger bra resultat är att förverka pengar och egendom som den organiserade brottsligheten skaffat genom sin kriminella verksamhet. Metoden innebär att vi stör och begränsar de kriminellas handlingsfrihet ganska markant. Att gå via pengarna förefaller påverka och störa den som valt ett kriminellt liv mer än risken för ett fängelsestraff.

Polisen har också framgångsrikt tagit fram metoder för att garantera säkerheten för både bevispersoner och anställda inom rättsväsendet. Det kan aldrig accepteras att kriminella individer försöker skrämma vittnen till tystnad eller förhindra tjänstemän att utföra sitt jobb. Hot om våld hindrar oss inte från att utföra vårt arbete, utan leder till att vi ökar vår medvetenhet.

Samhällets markering mot organiserad brottslighet skulle kunna göras än tydligare om den gängmedlem som begår brott och som använder våld kunde dömas omgående och få avtjäna straffet med förtur. Idag kan den som dömts, men som överklagat sin dom, få vänta mer än ett halvår på den slutliga påföljden. Under den tiden väcks sällan, av processekonomiska skäl, åtal för nya mindre allvarliga brott, vilket ger felaktiga signaler till unga personer som ser upp till mer förslagna gängmedlemmar.

Polisen har en viktig utmaning i att vara ”motor” i arbetet med att hitta metoder för att tidigt identifiera de personer, oftast unga och naiva, som löper en avsevärd risk att involveras i organiserad kriminalitet. Det kan handla om släktingar, oftast yngre syskon, till redan kriminellt aktiva individer men också andra personer som finns i den kriminelles närhet. Ett dilemma, särskilt för polisen, är att de unga personerna i riskzonen ännu inte begått någon allvarligare brottslighet och därför inte alltid kan prioriteras eller bli föremål för någon omfattande eller långsiktig polisinsats. Bara det fenomenet gör att vi själva och samhället i stort tvingas fundera grundligt på hur och med vilka metoder dessa personer skall kunna sättas i fokus med verkningsfulla insatser.

Det finns föreningar, exempelvis Kriminellas revansch i samhället, Kris, som idag arbetar med personer som öppet valt att avsluta sina kriminella karriärer. Här finns även en särskild och viktig satsning som gäller de unga i riskzonen som arbetar aktivt för att motivera ungdomar att bryta destruktivt beteende genom att visa att det går att leva drogfritt och hederligt och ändå ha ett socialt umgänge.

Dessa föreningar är oerhört viktiga för de brottsbekämpande myndigheterna eftersom de kan ta vid där andra inte förmår eller har kompetens. Även Kriminalvården har olika insatsprogram för den som vill bryta sig loss från sin brottsliga bana. Det finns dock alltför många som inte ens vågar ta kontakt med denna typ av föreningar och organisationer eller som inte vågar berätta för kriminalvårdspersonal vad de innerst inne vill. Polisens utredare hör ofta från unga att de mest av allt vill bryta med sina kriminella kamrater. Men de klarar inte av det på grund av missbruksproblem eller rädsla för repressalier från det kriminella nätverk de vill lämna.

Här måste polisen men också andra myndigheter bli mycket bättre. Samhället behöver skapa en ”naturlig” väg för individen att överge och lämna sitt kriminella liv med hjälp av myndighetsresurser. Det skulle innebära ännu ett betydelsefullt angrepp mot den grova organiserade brottsligheten.

Kampen mot den organiserade brottsligheten måste bedrivas kontinuerligt och långsiktigt. Det är en målsättning vi delar med Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Tullverket, Försäkringskassan och många andra myndigheter som arbetar utifrån sitt ansvar och sina befogenheter.

Stefan Sintéus