”Läraren gör skillnad”

Text: SVEN PERSSON
Publicerad 31 oktober 2010 6.30 Uppdaterad 31 oktober 2010 6.33

Opinion.
I Sverige har skolvalsreformen bidragit till den ökade skolsegregationen. Kompetenta lärare som skapar ett gott klimat i klassrummet är avgörande för att få till stånd en mer likvärdig skola. Det skriver , professor i pedagogik vid Malmö högskola.

SVEN PERSSON. Det är intressant att följa debatten om svensk skola. I Sydsvenskan har forskare och debattörer diskuterat undervisning och skolans styrning utan att referera till den samlade kunskap som finns om vad som påverkar elevers resultat. Kvalificerad forskning om den svenska skolan – och förskolan – kan utgöra ett underlag för denna viktiga diskussion.

På en strukturell och samhällelig nivå kan vi konstatera att den viktigaste enskilda faktorn för att en elev skall lyckas i skolan är att hon eller han har föräldrar med hög utbildningsnivå.

Detta faktum har fått allt större betydelse för elevens resultat genom en ökad bostads- och skolsegregering. Det har blivit större resultatskillnader mellan skolor, och ökningen har varit markant efter 1997. Skolornas elevsammansättning har blivit mer homogen – det vill säga elever med likartad bakgrund samlas i högre grad på samma skolor.

Detta leder till fördelar för elever med resursstark bakgrund men missgynnar dem som kommer från hem med sämre resurser. Denna utveckling har under 2000-talet förstärkts av skolvalsreformen, som inneburit en ökad skolsegregation.

Forskning om skolans inre arbete visar att denna utveckling förstärks och påverkas av främst tre faktorer:

För det första en undervisningskultur som präglas av att eleverna i stor utsträckning lämnas åt sig själva i det som kallas elevers eget arbete – vilket inte skall förväxlas med individanpassad undervisning.

Individualisering kan beskrivas som en megatrend som slår igenom på en rad olika områden i samhället. I skolan innebär det att eleven lämnas mer åt sig själv. Det handlar övergripande om en förskjutning av ansvar från lärare till elev, och i förlängningen från skola till hem.

För det andra är lärares förväntningar på elever av största betydelse för hur elever kommer att lyckas i skolan. I ett alltmer segregerat skolsystem kommer höga förväntningar att ställas på elever i skolor som redan lyckas väl i konkurrensen.

För det tredje tycks nivågrupperingar utifrån tester och bedömningar av elevers förmåga att tillgodogöra sig undervisning missgynna de elever som skulle få extra stöd i sitt lärande. Högpresterande elever som hamnar i grupper med andra, lika högpresterande elever gynnas.

Forskningsresultat pekar på att skillnader mellan olika lärare förklarar mycket av elevernas resultat.

Lärare med goda ämnesdidaktiska kunskaper, som lyckas skapa ett gott socialt och emotionellt klimat i klassrummet, och som utformar undervisningen utifrån elevers förståelse av ämnet, visar sig vara de lärare som kan göra skillnad.

Skolan är ett ideologiskt och politiskt projekt, och forskningen ger inte lösningarna på hur problem och möjligheter skall hanteras. Däremot efterlyser jag en politisk diskussion som grundar sig på samlade kunskaper om samhällsfaktorer, lärares kompetens och skolans inre arbete.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu