Lekstuga för diktaturer

Många svenska elever i många svenska skolor har i veckan firat Förenta Nationerna. Förra söndagen fyllde FN 65 år.

Svenska FN-förbundet har åtskilliga tips på aktiviteter under FN-dagen. Skolor kan studera barnkonventionen, spela orättvisefotboll med olika stora mål eller skapa sin egen freds- och konfliktkarta. ”Demokratiövning” går ut på att en klass tränar på att ”varje människa får komma till tals och tas på allvar”.

FN tycks vara en aktiv och omsvärmad pensionär.

Lyssna bara på svenska politiker.

Enligt Mona Sahlin (S) skall internationell säkerhet vila på ”ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning”. Vänsterpartister och miljöpartister vill gärna vara extra tydliga, ett FN-mandat sägs vara grunden för att sända svensk militär utomlands.

Det är sant att FN har gjort och gör mycket gott.

Konstigt vore det väl annars.

FN jobbar mot fattigdom och förtryck, delar ut mat och andra förnödenheter vid katastrofer, arbetar för ett hållbart klimat, en fredligare jord, utbildning och kultur. Till exempel.

Men frågan är hur allsidigt och kritiskt reflekterande FN studeras i skolorna.

Elever borde få läsa en artikel i senaste numret av tidskriften Neo.

Paulina Neuding, chefredaktör för Neo, fick tillstånd att i september i år följa förhandlingarna i Genève, i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Bilden hon ger är skrämmande.

Den bulgariska sjuksköterskan Kristyana Valcheva kom till Genève för att inför rådet berätta hur hon och fem andra personer behandlades i Libyen, hur de fördes bort, grundlöst anklagade för att avsiktligt ha infekterat 400 libyska barn med hiv.

De sex fängslades, torterades, förnedrades. I åtta år var Valcheva fånge i Libyen.

”De slog oss över fotsulorna ... De injicerade narkotika i mig, tog av mig kläderna ...”

Det är rimligt att tro att ledamöterna i FN:s råd för mänskliga rättigheter satt tysta och begrundade Valchevas tal, bara två minuter långt.

Men icke.

Nästan direkt avbröts den bulgariska sjuksköterskan av Libyens FN-ambassadör:

”Jag måste avbryta. Ordningsfråga.”

Därefter turades Iran, Kina och Kuba om att avbryta och kräva att Valcheva inte skulle få tala till punkt.

FN är inte bättre än sina 192 medlemsländer. Här finns gott om diktaturer som vill skyla över sina brott och peka ut andras missförhållanden.

Paulina Neuding beskriver den surrealistiska upplevelsen när Irans representant i rådet i Genève tar upp polisbrutalitet i Tyskland och brott mot kvinnors rättigheter i Sverige – samma Iran som stenar kvinnor till döds för otrohet.

”Varje människa får komma till tals och tas på allvar.”

Svenska skolbarn borde åka till Genève och undervisa FN om demokrati.