Utredningens uppdrag måste rimligen bli att föreslå lagar för att eliminera dagens oklarheter, så som jag krävde (6.12).
I sak står vi alltså nära varandra.
Svenning förklarar att äganderätten inte är oändlig, vilket jag inte påstått. Men återstår något alls när markägaren förbjudits att ställa en soffa eller klippa gräset på sin egen mark, och det är länsstyrelsen som bestämmer vad som i övrigt ska göras där?
Det är inget annat än konfiskation och socialisering i smyg. Det kan aldrig ha varit någon riksdags mening att lagarna skulle tolkas så.
Svenning framhåller att min kunskap är begränsad – vilket jag gärna instämmer i – men ser inte begränsningarna i sin egen, när hon anför Europakonventionens inskränkningar i äganderätten.
Där specificeras att sådana ska vara ändamålsenliga, nödvändiga och deras nytta proportionerlig mot ägarens skada samt att allvarliga inskränkningar ska ersättas ekonomiskt.
Vart och ett av dessa villkor ska bedömas för varje enskild medborgare. Äganderätten går alltså före allemansrätten.
Intressant är också vad Svenning inte säger. Hon upprepar inte myten om sedvanerätten.
Jag hoppas att hon kan bidra till att förmå Naturvårdsverket att avlägsna denna lögn från sina alster.