Meningslös retorik om fildelning

Respekten för andras egendom är ”kärnfrågan i debatten om upphovsrätt” skrev de nio moderaterna i en debattartikel i Svenska Dagbladet (10.1):

”Som moderater försvarar vi äganderätten, inte bara när det gäller materiell egendom utan också immateriella rättigheter.”

Veckan innan hade sju moderata riksdagsledamöter på Expressens Sidan 4 kritiserat den statliga utredning som vill tvinga internetleverantörer att stänga av fildelares internetanslutningar. Istället, menade de sju, borde fildelningen avkriminaliseras och marknaden tvingas att anpassa sig till verkligheten:

”Det är den enda lösningen, såvida vi inte vill ha en allt hårdare kontroll av vad medborgarna gör på internet.”

Moderaterna är därmed splittrade i frågan. En falang värnar äganderätten, medan den andra oroar sig för att ökad kontroll hotar den personliga integriteten och friheten på nätet.

Frihet mot ägande. En intressant konflikt som skär djupt i partiets ideologiska nervtrådar.

Bland övriga partier vill centern och miljöpartiet tillåta fildelning, medan kristdemokraterna och folkpartiet är för ett förbud. Socialdemokraterna och vänsterpartiet vacklar.

Retoriskt är argumentet om respekt för andras egendom ytterst effektivt. Lagen kan givetvis inte legitimera stöld. Det inser alla. Det faktum att det finns tekniska verktyg som underlättar för tjuvar är inget argument för att samhället skall ge upp och acceptera brottslighet.

Innehållsmässigt är argumentet däremot rent nys – ett cirkelargument som förutsätter det som skall bevisas. För frågan är naturligtvis inte om lagen bör tillåta stöld – vilket vore en självmotsägelse – utan om nedladdning av musik och film över nätet bör betraktas som stöld eller inte.

Frågan är inte om äganderätten bör respekteras, utan vilken uppsättning rättigheter och skyldigheter som vi anser bör följa med äganderätten på ett visst område. Äganderätten är inte någon naturligt avgränsad och på förhand given storhet, utan en social institution som består av en mängd olika regler och begränsningar, och som kan skilja sig från samhälle till samhälle och från område till område.

Låt oss ta ett enkelt exempel.

I Sverige har vi en allemansrätt som innebär att det är tillåtet för vem som helst att promenera och plocka svamp och bär på andras mark i skogen. I många andra länder är detta förbjudet. Bären är där markägarens privata egendom.

Det betyder självfallet inte att den svenska lagen tillåter stöld, utan att bärplockning inte är stöld och att bären och svamparna inte utgör privat egendom. I Sverige. I länder med andra regler är situationen annorlunda.

Vill vi diskutera vilket system som är att föredra är hänvisningar till respekt för andras egendom helt meningslösa. Egendomsbegreppet innebär ju olika saker, och det finns inte någon naturlig, moralisk egendomsrätt att luta sig mot som löser frågan.

Rättighetsretoriken är en fruktlös återvändsgränd.

Ett annat vanligt argument för att jaga fildelare med blåslampa är att det handlar om upphovsmännens rätt att försörja sig på sitt arbete. Fildelningen förstör en fungerande marknad, heter det, och begränsar därmed möjligheterna för artister, låtskrivare och filmskapare att tjäna pengar på sina verk.

Men någon absolut rätt att tjäna pengar på vadhelst man själv önskar existerar inte. Allemansrätten innebär att markägare hindras från att ta betalt av svampplockare eller att kassera in vinsten från blåbär och lingon i den egna skogen. Den begränsar därmed en potentiell marknad, precis som en utvidgad rätt till fildelning skulle göra det.

Vi får helt enkelt väga nyttan av det ena mot nyttan av det andra.

Huvudargumentet för att förbjuda fildelning är att om det inte gick att tjäna pengar skulle ingen vilja ägna tid och kraft åt att producera kultur. I slutänden skulle alla vara förlorare. Fildelningen är ett slags fripassagerarspel – om alla åker fritt blir tåget stående på stationen.

Tillåt mig att tvivla. Det kommer med största sannolikhet att gå att försörja sig på musik och film också i framtiden. Det är synnerligen osannolikt att Madonna eller Per Gessle kommer att behöva gå till socialen även om ett ökande antal ungdomar byter låtar med varandra på nätet.

Kulturlivet kommer möjligen att förändras genom fildelningen.

Försvinner gör det inte.

magnus@jiborn.se