Den gröna lösningen

Faktum är att utsläppen minskade mer under den ekonomiska krisen än något internationellt avtal hittills hade vågat drömma om. Företagen tvingades av snöda ekonomiska skäl att spara energi, utsläppen från den drabbade transportsektorn krympte och de koldioxidspyende brunkolskraftverken tuffade på lite mer försiktigt. Allt resulterade i kraftiga nedskärningar i utsläppen av växthusgaser, men också i att människor förlorade sina arbeten.

Samtidigt anges de växande budgetunderskotten som orsak till att den rika världen helt enkelt inte har råd att bistå utvecklingsländerna under deras omställning till en klimatsmart ekonomi. USA:s president Barack Obama talade i september om svårigheterna med att få till ett klimatavtal under dessa pressade ekonomiska tider.

Flera EU-länder, med Polen i spetsen, söker minska sina åtaganden. Det blev därför inget enande av EU-länderna på toppmötet i oktober hur mycket statsminister Fredrik Reinfeldt, mötets ordförande, än ville. Men EU kan inte vränga av sig ledartröjan. Den får bara ändra färg. Det har redan skett. Anders Turesson, en av de svenska klimatförhandlarna, förklarade efter förövningen till Köpenhamn i Barcelona, att det troligen inte blir några lagligt bindande åtaganden i Köpenhamn, utan istället en politisk överenskommelse. Det väger lika tungt, förklarade Turesson för nyhetsbyrån Euractiv trots att Sverige har bundit mycket prestige kring just konkreta åtaganden i Köpenhamn.

Konkreta åtaganden från de rika länderna är dock vad utvecklingsländerna förväntar sig.

Måste vi alltså återvända till den klassiska motsättningen – jobb eller miljö? Även om ekonomin vänder, dröjer det innan de nya jobben skapas. Finansminister Anders Borg (M) talar om behovet av en fortsatt starkt expansiv ekonomisk politik, ”för att hindra att arbetslösheten biter sig fast”.

Kan vi verkligen få både en starkt expansiv ekonomisk politik och kraftigt minskade utsläpp?

Konflikten påminner mig om när jag som ung fredsälskande reporter för Svenska Dagbladet gjorde reportage från Kiruna om det krisdrabbade LKAB och fick klart för mig vad som krävdes för att skapa ny aktivitet i gruvan. En pensionerad gruvarbetare förklarade för mig: ”Nu behövs ett tredje världskrig för att få igång tillverkningen och efterfrågan igen.”

På samma sätt som pensionären i Kiruna hade fel om kriget som en förutsättning för LKAB:s fortsatta drift, kanske det inte heller behövs en recession för att rädda klimatet. Chefen för tyska Siemenskoncernen, Peter Löscher, menar att grön teknologi är framtidens lösning. Det är en marknad värd 2 000 miljarder euro år 2020, enligt en tysk forskningsrapport som citeras i Financial Times. Enligt Löscher var Siemens gröna teknologi värd 19 miljarder euro förra året och den kommer att växa kraftigt fram till 2020.

Kanske klarar den gröna tillväxten både jobben och miljön.

evsydow@skynet.be