”Euron tvingar Grekland till konkurs”

Grekland kommer att tvingas ställa in betalningarna på landets statsskuld.

Konkursen kommer till stor del att bero på landets medlemskap i den europeiska monetära unionen. Om det inte var för euron skulle Grekland kanske inte ha hamnat i sitt nuvarande predikament, och om landet gjort det skulle behovet att ställa in betalningarna ha kunnat undvikas.

Att Grekland inte kan betala behöver inte innebära att landet uttryckligen vägrar att betala räntor och amorteringar när de förfaller. Mer sannolikt är en IMF-ledd omstrukturering av skulden, där nuvarande skuldförbindelser byts mot nya med lägre amorteringar och räntor.

Eller så kan det bli fråga om en ”mjuk konkurs” där Grekland unilateralt väljer att betala av gamla skulder med nya, istället för att betala kontant. Men oavsett vilken form den inställda betalningen tar, så kommer Greklands nuvarande långivare inte att få tillbaka hela den summa som landet är skyldigt.

Det enda sättet för Grekland att undvika en konkurs av detta slag är att skära ner framtida budgetunderskott till en nivå där utländska och inhemska investerare åter är villiga att finansiera på frivillig basis. Det innebär, minst, att underskottet måste minska till en nivå som gör att skulden, mätt som andel av landets bruttonationalprodukt, BNP, inte längre ökar.

För att uppnå detta måste det nuvarande budgetunderskottet på 14 procent av BNP minska till 5 procent eller mindre. För att få ner statsskulden till maximalt 60 procent av BNP, som Maastrichtavtalet föreskriver, skulle kräva att budgetunderskottet minskas till 3 procent av BNP – ett mål som eurozonens finansministrar sagt att Grekland måste uppnå senast 2012.

För att minska budgetunderskottet med motsvarande 10 procent av Greklands BNP krävs en enorm nedskärning av de offentliga utgifterna, eller en dramatisk skattehöjning.

Bortsett från de politiska svårigheterna med att genomföra detta, skulle det få allvarliga konsekvenser för den inhemska efterfrågan och därmed för produktion och sysselsättning. Greklands arbetslöshet är redan 10 procent och dess BNP förväntas redan falla med mer än 4 procent om året, vilket kommer att pressa upp arbetslösheten ytterligare.

Att bromsa den ekonomiska aktiviteten ännu mer genom högre skatter och minskade offentliga utgifter skulle i sin tur leda till minskade skatteintäkter och ökade utgifter för arbetslöshetsersättning, vilket skulle motverka syftet med åtgärderna. Därmed skulle varje planerad euro i minskat budgetunderskott leverera mindre än en euro i faktiskt minskat underskott. Det innebär att de planerade skattehöjningarna och nedskärningarna i offentliga utgifter i verkligheten måste vara större än 10 procent av BNP för att åstadkomma en minskning av budgetunderskottet till 3 procent av BNP.

Det finns helt enkelt inget sätt att komma runt den aritmetik som åtstramningens omfattning och den efterföljande ekonomiska nedgången implicerar: att Grekland kommer att ställa in avbetalningarna på sin skuld är oundvikligt.

Grekland kunde ha undvikit detta om landet inte tillhört eurozonen. Om Grekland fortfarande haft sin egen valuta skulle myndigheterna ha kunnat devalvera samtidigt som penningpolitiken stramades upp. Med en devalverad valuta skulle exporten ha ökat och grekiska hushåll ha kunnat köpa inhemskt producerade varor istället för importvaror. Den ökade efterfrågan skulle ha höjt Greklands BNP, ökat skatteinkomsterna och minskat kostnaderna för transfereringar. Kort sagt, att strama upp budgetpolitiken skulle ha varit både enklare och mindre smärtsamt om Grekland haft en självständig penningpolitik.

Greklands medlemskap i eurozonen är också ett huvudskäl till det stora budgetunderskottet. Eftersom Grekland under mer än ett decennium inte haft en egen valuta så har det inte funnits några signaler från marknaden som varnat landet för att dess statsskuld var på väg att bli oacceptabelt stor.

Om Grekland stannat utanför eurozonen och behållit sin drakma skulle den kraftigt ökade tillgången på grekiska obligationer ha fått drakman att falla och obligationsräntorna att stiga. Men eftersom grekiska euroobligationer betraktats som nästan samma sak som andra länders euroobligationer så har inte räntan på de grekiska obligationerna stigit i takt med att Grekland ökat sin upplåning – förrän marknaden började frukta att landet inte skulle klara att betala sin skuld.

De senaste veckornas kraftiga ränteuppgång på grekiska obligationer visar att marknaden nu uppfattar en konkurs som alltmer sannolik. En kombination av krediter från andra länder i eurozonen och lån från IMF kan ge tillräcklig likviditet för att avvärja konkursen ett tag. I utbyte mot sådant likviditetsstöd kommer Grekland att tvingas acceptera en smärtsam budgetåtstramning och fallande BNP.

Till sist kommer dock Grekland och övriga medlemmar i eurozonen, liksom Greklands långivare, att tvingas acceptera att landet är insolvent och inte kan betala sin skuld.

Vid den tidpunkten kommer Grekland att gå i konkurs.

MARTIN FELDSTEIN

29 april 2010

Copyright: Project Syndicate

Översättning: Magnus Jiborn