Fiktiva miljarder fördelas i förväg

Visst är det bra med överskottsmål och utgiftstak som hålls. Det skapade respekt utomlands för Sverige under finanskrisen, bland politiker och riksbankschefer och på de vildsinta finansmarknaderna.

Fasta mål framtvingar om inte annat en viss disciplin, hindrar i bästa fall onödiga utgifter. Att det sedan inte blir som man tänkt sig har med verklighetens krafter att göra, de kan bara påverkas på marginalen, de är svårstyrda och näst intill omöjliga att rå på när det blåser till storm, som under den senaste – möjligen fortsatt pågående – finanskrisen, egentligen mer en skuldkris.

Men det märkliga i valdebatten är att våra politiker till både höger och vänster tycks vara i stort sett samstämda när de talar om vad regering och riksdag har att disponera för nästa år. Därmed accepterar också medierna spelplanen.

Våra ledande ekonomiska debattörer, ekonomiprofessorer, bankekonomer med flera ligger lågt och argumenterar inte särskilt hårt för en annan verklighetsbeskrivning, nämligen att vi lever i en dynamisk ekonomi, vi har knappt en susning om hur den ser ut om ett år. Min tro är att dessa ekonomer nu är nöjda med att politikerna tvingats till mer disciplin efter tidigare utgiftsexcesser under 1900-talets sista decennier. Därför låter de politikerna debattera i fred om hur extra miljarder framöver ska förbrukas innan nästa år, 2011, är till ända.

Visst måste en regering formellt lägga fram och riksdagen besluta om budgeten för nästa år, den fastställs efter valet. Men efter den kommer revideringar, dessutom blir det ibland stora oförutsedda underskott eller överskott.

Att även framträdande skolade ekonomer skriver under på det fyrkantiga betraktelsesättet om ett visst antal miljarder idag att förbruka nästa år kan kanske förklaras med att de är måna om just disciplinen i sig, fasta ramar tycks vara det som får våra politiker att bättre hålla igen med statsutgifterna.

I själva verket är samhällsekonomin en levande deg som kan expandera eller krympa oavsett vad politikerna hittar på i marginalen. Förra året rasade bnp, vår totala produktion av varor och tjänster, med cirka 5 procent. I år ökar den med cirka 4,5 procent tror finansminister Anders Borg (M) efter åtminstone tre upprevideringar, senast drygt 10 miljarder kronor vid kräftskivan på Harpsund. Och med hjälp av sitt finansdepartement har han till och med gissat om decimalerna varje år fram till och med 2014.

Därmed är det förståeligt att svenska folket nu verkar tro att det finns ett visst antal miljarder för dittan och dattan. En hel del mer eller mindre fiktiva miljarder fördelas redan nu till valfläsk och fler blir det nästa och nästnästa år, om ekonomin tillåter som det heter. Fördelningen av slaktgrisens ökade vikt kommande år sker redan nu på tiondels promillen av vad vi producerar.

Men i den verkliga verkligheten handlar det mer om en av regeringens huvuduppgifter, att parera istället för att planera.

henric.borgstrom@telia.com