Märkligt tal om forskningen
I Brännpunkten.
När miljöminister Andreas Carlgren (C) kritiserade SMHI borde det ha väckt oro också på andra myndigheter.Om det är fritt fram för regeringen att kräva säkrare prognoser ligger exempelvis Konjunkturinstitutet risigt till.
Möjligen kan det hävdas att bnp-utveckling är svårare att förutsäga än kulingvindar, men likheterna mellan KI och SMHI är flera. Bägge är statliga myndigheter som säljer sina (mer eller mindre korrekta) prognoser till företag, bägge verksamheterna är forskningsbaserade.
Och det där med forskning skall regeringen inte lägga sig i, eller hur?
Förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin (M) hävdade till och med att ”forskning inte ska bedrivas i myndighetsform”. Det fick passera som argument för att lägga ned Arbetslivsinstitutet, men var naturligtvis ministerprat i nattmössan.
Skulle alliansregeringen ha tagit konsekvenserna av det där med ”myndighetsform” hade man nämligen varit tvungen att avveckla en stor del av myndighetsstrukturen.
Trafikverket, Livsmedelsverket och Riksrevisionen är bara några exempel på myndigheter där forskning bedrivs.
Det kanske mest kuriösa med Littorins uttalande är att också universitet och högskolor är myndigheter.
Gällande dessa finns som bekant högstämd retorik om ”ökad autonomi” i förhållande till regeringen, men på den politiska nivån och hos lärosätena själva märks en begriplig ambivalens.
Politikerna vill ha valuta för anslagen i form av ”anställningsbara” studenter samt minst ett finger med i forskningsspelet.
Lärosätena i sin tur ville från början gärna sköta sig själva, men många ångrade sig i höjd med remissrundan inför autonomipropositionen. I det läget påminde somliga rektorer om tonåringar som sett fram emot att få huset för sig själva. För att därefter drabbas av den jobbiga insikten att det behövs pengar till mat och hyra. Det var lättare att förbli myndigheter.
Medvetenheten om att rektorerna är verkschefer kan avläsas när Linköpings universitet söker ny rektor:
”Rektor är därtill myndighetschef vilket ställer krav på förståelse för värdet av goda relationer med regering, riksdag och andra myndigheter.”
Det kan ju en katt räkna ut att goda relationer är bättre än motsvarande dåliga. Men det är sällsynt att det behöver formuleras offentligt.
Den som är emot att politiker återfinns i universitetens styrelser kan här notera att ordförande för Linköpings universitet heter Bengt Westerberg, som också är ordförande i den rekryteringsgrupp som letar efter den där rektorn med sinne för goda statsrådsrelationer.
Detta inte menat att antyda något FP-konspiratoriskt förhållande mellan Bengt Westerberg och utbildningsdepartementet. Det är länge sedan Westerberg lämnade partipolitiken och personligen tror jag att det kan finnas poänger med politiker i lärosätenas styrelser.
Men man skall självfallet hålla ögonen på vad dessa styrelser, med eller utan politiker, säger och gör.
Och annonsformuleringen är otvivelaktigt hovsam, i förhållande till regeringen.
Om än inte lika oroväckande som Littorins (spelade?) okunnighet och Andreas Carlgrens lättsinniga prat om SMHI. Miljöministern kommer farligt nära den forskning som vi väl åtminstone kan låtsas är fri och självständig.
