Kulturell skörbjugg med internet

Ibland får man debattböcker i sin hand som å ena sidan hänför med sina bestickande resonemang – man får aha-upplevelser: ”Bra sagt! Äntligen någon som vågar!” – men å andra sidan undrar man ju längre läsningen pågår: ”Är allt verkligen så åt helvete? Så förfärligt?”

En sådan bok är IT-experten Andrew Keens The Cult of the Amateur. Författaren, som arbetat i Silicon Valley, bjuder på en osande utskåpning av internet. Undertiteln förklarar vad det handlar om: How Today’s Internet is Killing Our Culture and Assaulting Our Economy. Hur dagens internet dödar vår kultur och angriper vår ekonomi.

Det är ingen ände på allt ont den så kallade webb 2.0-revolutionen åstadkommer. Med webb 2.0-revolutionen avses inte någon teknologisk förändring. Begreppet syftar på vårt allt mer interaktiva, blogginriktade, chattande, kommunitetsbyggande, kommersialiserade, förföriska, sociala, serviceinriktade, spionerande eller snattande sätt att använda webben.

Kort sagt, den sköna nya värld som dagens unga tar för given. Vi äldre gör vårt bästa för att hänga med. Trots att vi borde bli betänksamma, säger Andrew Keen.

En ny moral har anlänt. Eller snarare, ett moraliskt kaos har inträtt. Min tanke far till historien om Alexandramannen, om småflickorna som lockades i sexfällan, nu utkommen i bokform. Hade de flickorna råkat så illa ut om inte webb 2.0-världen sugit in dem?

Också Big Brother växer sig större, varnar Andrew Keen. Insmugglade cookies kartlägger dina surfarvanor. Dina intimiteter kan bli offentlig egendom. Som när mäktiga AOL i USA söndagen den 6 augusti 2006 råkade läcka 658 000 privatpersoners hemligaste sökningar och konversationer. Snabbt var de smaskigaste cybersexexemplen ute till allmän läsning, med namn och allt. Google som sökmaskin manipulerar dig mer än du anar.

Wikipedia riskerar att bli dilettanternas och webbvandalernas och klottrarnas seger över kunskap och sanningssökande. Nördarnas julafton. Fildelning och gratisnedladdningar blir tjuvarnas paradis. Vilket får Paul Simon i en intervju med författaren att dra följande slutsats: ”Jag är personligen emot webb 2.0 på samma sätt som jag personligen är emot min egen död.”

I Youtube skandaliserar du vem som helst, utan att riskera omedelbara sanktioner som i andra medier. Pornografins slussar öppnas och de nakna och de själadöda sipprar in i din laptop. Webb-TV:n spärrar väg med struntnyheter. Här myllrar av bloggar, fejkade bloggpersonligheter och dolda kommersiella budskap.

Andrew Keen polemiserar mot en annan aktuell, redan klassisk IT-bok som framför en mer entusiastisk vision. Ekonomiskribenten Chris Anderson talar i The Long Tail om ”den ändlösa ekonomin”. Ett mångskiftande samhälle där allt finns i lager, åtkomligt vid behov. Producenter av varor och tjänster behöver inte inrikta sig på det mest populära. I digital- och webb 2.0-världen blir det tvärtom mer lönsamt att tillhandahålla det sparsmakade eller udda, inom till exempel musik- och bokbranscherna.

Alla kan bli författare, förlägga egna verk via nätet, eller lägga ut sina garagealster, skapade på dataprogram utan minsta musikaliska skolning. Demokratin ökar, heter det.

Det låter tilltalande, skriver Keen, men tillägger att Chris Andersons resonemang har en fatal lucka: vi kommer i framtiden att finna allt mindre av exklusiv talang, särart och äkta kunskap. Webb 2.0 gynnar det snabba och fort förkastade. Inte det tålmodigt och långsamt utprövade. Amateurism is the King. Webb 2.0-amatörismen får äta de fattiga frukterna av sin egen allt magrare sådd. Det leder med tiden till kulturell skörbjugg. Inte till förnyelse.

Jag tar intryck av Andrew Keens pessimism. Visst är också jag beroende av många hemsidor och bloggar. Jag laddar ner musik, betalad märk väl. Jag hittar information jag förr fick leta efter i veckor.

Visst byggs demokratiska nätverk via webben. Provocerande sanningar publiceras som annars inte nått offentligheten. Men känslan av accelererande anarki låter sig inte förträngas.

Mitt motto för dagen:

Efter webb 2.0-revolutionen syndafloden.

bengt.lindroth@comhem.se