Stämningen på UD är i botten. En stor majoritet av tjänstemännen i Arvfurstens palats har en våt dröm: Att deras departementschef ska få en tjänst långt borta från Stockholm, så långt som möjligt. Finns det inte en öppning för en post som fredsförhandlare i Abchazien eller konfliktlösning på Borneo, som skulle passa Carl Bildt?
UD-tjänstemän har visserligen ett rykte om sig att vara lite nippertippiga och känsliga, men ingen tycker om att ens egen expertis inte tas på allvar. Att ha en departementschef som vägrar lyssna, som under dragningar ofta demonstrativt läser ett eget dokument, som vet allt bäst och inte behöver någons råd, det sätter sina spår.
Det är helt enkelt inte bra för Sverige att stämningen är så körd i botten nu när Sverige ska rädda jorden från uppvärmning och Europa från ekonomisk kollaps. Bildt kan å sin sida glädjas åt en devot hyllningsartikel i International Herald Tribune häromveckan, som förde honom till Olympens höjder, men det var inget som färgade av sig på hans underordnade.
En rundfrågning på UD:s intranät ger tydligt vid handen hur illa läget är. Tre av fyra UD-tjänstemän är klart oinspirerade inför det halvår som väntar dem. I slutet av juni, strax före ordförandeskapet, skickades följande fråga ut till de anställda:
Känner du dig laddad inför ordförandeskapet?
Svaren lyder:
Nej, urladdad: 52 procent
Berör mig inte: 16 procent
Vilket ordförandeskap?: 6 procent
Bästa 6 månaderna: 18 procent
Väntat på hela min UD-karriär: 6 procent
Inte nog med att de 26 andra EU-länderna måste konfronteras med sura och truliga UD-tjänstemän. De kan inte ens glädja sig åt lite piffiga gåvor, som hör till varje ordförandeskap. De svenska gåvorna kännetecknas av massiv snålhet och en trött design. Alla gör sig lustiga över den småaktighet som har regerat urvalet av halvtaffliga pennor, block och – var det en liten nyckelknippa?
Kanske pengarna inte räckte till annat när Carl Bildts reseräkningar var betalda.
Men de gul-vit-blårandiga skoluniformsslipsarna är snygga och inte i drip-dry terylen. Det är också något att glädja sig åt för herrarna.
Detta är kanske ett uttryck för att utrikesdepartementets ekonomi är körd i botten. Detta är inte unikt för Sverige. Alla länders diplomatkårer känner av sin egen krympande budget.
Det finns en lista på ambassader som Bildt menar bör läggas ned. Det kanske räcker att ha kvar en i varje världsdel: En i Washington, en i Peking, en i Rio och tre i Bryssel (EU-representationen, Belgien och Nato).
EU har ju planer på att samordna sina diplomatiska insatser. På längre sikt kommer vi att få se gemensamma representationer runt om i världen.
Resten kan Bildt sköta själv, i snygg ordförandeslips.
67% är glada
0% är likgiltiga