Poänglösa prognoser

Att lämna festen när det är som roligast brukar vara svårt. Det var förnuftigt för två år sedan visade det sig i efterhand. Åtminstone för dem som då sålde sina aktier när de stod på topp.

Låga räntor och lägre priser på en hel del varor, liksom fortsatta löneökningar för de allra flesta, ser ut att leda oss rakt in i en ny köpfest, inte bara i Ullared.

Samtidigt säger finansminister Anders Borg (M), som det anstår en rikshushållare, att staten måste samla i ladorna. Han har en försiktigare inställning än regeringens eget finanspolitiska råd med ledande nationalekonomer, de som i maj föreslog regeringen att ösa på med ytterligare 15 miljarder kronor i extra stimulanser i år och 30 miljarder nästa år.

Anders Borg har i sommar fortsatt att tala om ordning och reda i statsfinanserna. Som om det skulle vara någon större ordning i statskassan när ett överskott plötsligt är på väg att vända till i värsta fall underskott på 200 miljarder kronor, vilket närmar sig rekordunderskotten i början av 1990-talet. Då väntas statsskulden bli drygt 1 200 miljarder trots de tidigare åren av högkonjunktur.

I förra veckan tyckte sig statsministern och finansministern se ljus i tunneln och förklarade sig villiga att till nästa år lätta lite på penningpungen. Kommuner och regioner/landsting skulle kunna få ett antal miljarder extra om de låter bli att sparka vårdare och lärare. Om en dryg månad får vi veta hur många miljarder.

En beräkning av Konjunkturinstitutet visade att 6 000 jobb skulle kunna räddas för cirka sex miljarder kronor extra. Och nu har Maud Olofsson (C) bjudit över och dubblat siffran räddade jobb om även näringslivet får lite extra stimulans.

Men professorer i nationalekonomi, bankekonomer, ministrar och ekonomijournalister höftar bara till när de gissar om de tusentals jobben. Det är en yrkessjukdom hos flertalet ekonomer att hellre spekulera om framtiden än att försöka reda ut vad som har hänt. Ett färskt exempel från OECD i Paris är dess förutsägelse om jordbruket de kommande tio åren. Den har sedan uttolkats av Jordbruksverket i Jönköping som för svensk del kommer fram till att spannmål kommer att stiga i pris mer än mjölk och nötkött.

Det är minst sagt vågat att gissa på priser tio år framåt när prognosmakarna för tre år sedan inte kunde förutsäga de mycket höga spannmålspriserna för två år sedan.

Än värre med oljan. Den betalades då i drygt 70 dollar per fat, sommaren 2008 i som mest 147 dollar, sjönk vid årsskiftet ned mot 40 dollar och är nu åter på dryga 70 dollar.

Ändå framstår prognosmakarna som ganska så tvärsäkra, dock med klädsamma garderingar här och där för att inte bli halshuggna när det mesta sedan blir annorlunda. Tro inte på profeter när de klär framtiden i siffror ned till decimaler.

henric.borgstrom@telia.com