Vargen ingen Malmöfråga
I Brännpunkten.
Jag har aldrig i hela mitt liv sett en varg i vilt tillstånd och kommer säkert aldrig att göra det heller.Det är en egenskap som jag delar, tror jag, med större delen av svenska folket. Ändå tycks detta djur ha en plats i vad som för länge sedan i en okunnigare tid hade kallats den svenska folksjälen, som vore det nationens totemdjur.
Hur kan man annars förklara det nationella engagemang och de uppretade känslor som den nyss förlidna vargjakten har orsakat? Och det bland människor som själva inte har något att vare sig vinna eller förlora på vargens vara eller inte vara. Ändå skummade raseriet i TV och tidningar mot detta påstått barbariska och grymma tilltag.
Det är inte heller omsorg om allt levande som ligger bakom vreden: samma människor som vill se vargar leva äter gladeligen delar av en död ko. De förklarar aldrig varför en varg skulle ha mera rätt till liv än en kossa.
På ett sätt kan jag förstå dem: världen blir fattigare när växt- och djurarter försvinner. Men det är en process som, säger de som tror sig veta, har pågått så länge det har funnits växt- och djurarter. Inte heller behöver man ha personlig kontakt med sällsamma djur för att hoppas att orangutangen skall få finns kvar i Borneos djungler eller konstiga fåglar i det inre av Nya Guinea. Deras blotta existens gör världen lite rikare och mera mångfacetterad. På liknande goda grunder finns det alltid skäl att sörja när ett språk dör ut. Med ett språks försvinnande dör en hel världsbild, ett unikt sätt att se på världen.
Men nu var det frågan om jakt på ett begränsat antal vargar, ett djur som det tycks finnas ganska gott om på flera håll i världen. Så någon risk för utrotning har inte förelegat.
I själva verket borde den så kallade subsidiaritetsprincipen gälla, det vill säga idén att beslut skall fattas på så låg nivå som möjligt. I det här fallet skulle det innebära att de som hade nära och flitigt förekommande kontakt med vargar fick avgöra djurens öde.
Om de tycker att vargen är ett otyg, ju färre vargar desto bättre, då får vi som på avstånd i dem ser ett exotiskt och lite farligt inslag i det svenska landskapet finna oss i detta domslut. Detsamma gäller förstås andra vilda djur.
Människans intresse måste sättas i första rummet. Inget märkligt med det. Det enda märkliga är att somliga numera anser att detta är ett kontroversiellt påstående och att djur har rättigheter på nästan samma sätt som människan. Därmed naturligtvis inte sagt att människor får behandla djur hur som helst.
Malmöbor bör alltså inte ha så mycket att säga till om jakten på varg. Det omvända gäller förstås också. Tänk om gatorna i Malmö vore fulla av vilda, herrelösa kamphundar av en sällsynt ras som knappast fanns på andra ställen. Nog skulle en majoritet tycka att man borde skjuta dessa livsfarliga bestar. Att en massa människor kring polcirkeln ömmade för dessa vilddjur kunde vi faktiskt strunta i, allt enligt en tolkning av subsidiaritetsprincipen.
Men kanske är debatten kring vargjakten trots allt ett hälsotecken. Endast i ett land som har löst sina fundamentala, allvarliga problem kan ett eller annat dussin vargars öde bli en central fråga som under flera dagar ges en så framträdande plats i nyhetsflödet.
2 läsare har reagerat på denna artikel
50% är glada
0% är likgiltiga
Hur reagerar du på "Vargen ingen Malmöfråga"?
- Tack
- Tack! Äntligen en sansad, förnuftig artikel i ett obegripligt infekterat ämne!
- Marie Gadolin
- måndag 25 januari 2010 kl 09:15
- djur o människor
- Du ger uttryck för en inställning till relationen människa-djur som verkar delas av de flesta människor i det här landet: människan i första rummet, dock utan att djuren behandlas hur som helst. På detta sätt undviks de svåra frågorna. Hur ser avvägningen arterna emellan ut? Och på vilken princip grundar du åtskillnaden?
- axel
- måndag 25 januari 2010 kl 09:41
- Okunskapen visar sig igen
- Att döda 10% av Sveriges vargbestånd av diverse olika skäl är felaktigt. Att folk inte gillar vargar har samma irrationella grund som att folk inte gillar invandrare. Ska vi verkligen blidka sådana människor? Det finns nu endast 5 länder i Europa som har färre vargar än Sverige. Läs och lär. http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/press/tabellvargeuropa.pdf
- Andreas
- måndag 25 januari 2010 kl 09:47
- 10%
- 10 % idag, hur många vargar har vi nästa år? förmodligen ett mycket större plus än årets jagade! Det kallas fortplantning.
- Lars
- måndag 25 januari 2010 kl 15:06
- Jag får säga det samma.
- Det är inte så konstigt att ni beter er som ni gör, när ni lär av felaktiga uppgifter.För det först.Hur många länder finns det i Europa?Ett litet tips, Danmark finns inte med på listan.Hur säkra är dom uppgifterna? Ett litet tips till.Dom 5 första på listan har det sämsta inventarieunderlaget av alla länder. Naturskyddsföreningen har till och med varit villiga att halvera alla siffror.Men enligt en rovdjursansvarig på en länsstyrelse här i Sverige så kan man ta bort en nolla på alla siffror.
- Tony
- tisdag 26 januari 2010 kl 16:02
- Varg
- Intressant och läsvärd artíkel. Om ideerna om att lokalbefolkningen skall ha något att säga till om kan förverkligas kan kanske malmöborna få inflytande över antalet gäss som förorenar staden.
- olle
- måndag 25 januari 2010 kl 09:56
- Samsas om utrymmet!
- Man kan ju vända på resonemanget och fråga sig varför de som så innerligt avskyr vargar prompt måste bosätta sig i inre Värmland? Ärligt talat borde det inte vara något problem att upplåta plats till ett par hundratal vargar i detta stora land. Eller måste vi människor verkligen ha rätt att bo precis överallt på våra villkor bara för att vi kan? Kan vi inte samsas om utrymmet? Gillar du inte varg - flytta till storstan. Eller erkänn att du är för vargjakt för att det är kul att skjuta djur.
- Hedda
- måndag 25 januari 2010 kl 10:14
- varg, flytta till storstan
- Visst kan dom flytta dit, skaffa stort fint skrivbord och fatta beslut för de som tvingas bo kvar med vargarna. Så år det nu...
- Lars
- måndag 25 januari 2010 kl 15:01
- mhm
- man ska komma ihåg att de flesta har blivit påtvingade varg i värmland osv om man ser till de senaste 100 åren då ingen varg fanns där så bodde ju människor där,så de vargar som är där nu kan ej sägas ``varit där först´´så det resonemanget går icke att nyttja i evighet många vargvänner ser inte skillnad på en siberian husky och en varg ens
- gicklas
- måndag 25 januari 2010 kl 13:01
- Höj din röst mot oräter
- Påstå att jackten inte varit "barbarisk" är en brist på kunskap.Det handlar inte heler om deras vara eller inte vara.Utan det faktum att föreldrar djur med valpar skjutits och att många skade skjutits. Om det varit för mäniskans intresen skule desutom inte harmlösa revir vargar skjutits uttan bara ensam vargar. Att inte höja sin röst vid oräter pgd av läge är så korkat så man blir mörk räd.Det fins en dikt "dom kom först efter ... Sen kom dom efter mig.Då fans ingen kvar att protestera.
- kim nielsen
- måndag 25 januari 2010 kl 15:39
