Svårt hoppa av lånekarusellen

Samma dag pekade Ekonomiekot ut ett tydligt tecken på att det går bra, nämligen att nybilsförsäljningen ökat. Med posten just denna dag kom, som ganska ofta, ett reklamerbjudande om lån:

”Längtar du bort till solvarma stränder? Är det kanske dags att köpa ny bil eller renovera hemma?”

Av det finstilta framgick att den effektiva räntan blir från 8,87 procent.

Man skulle kunna säga att det ovan nämnda utgör en sådan där ”berättelse” som politiken sägs behöva. Det som berättas är att vi drömmer om (ännu mer) sol och värme. Om fräschare bostad och ny bil, bilköp som dessutom bidrar till landets välstånd. Det är också en berättelse om låneekonomin, för hur många bilar köps kontant? Hör inte ökad nybilsförsäljning ihop med de förmånliga räntorna, med att det kan framstå som nästan gratis att skaffa nya ”kapitalvaror”?

Och hur skulle det gå för Sverige om alla skulle spara till bilar och bostäder? Att skilja på vilka som äger och vilka som hyr bostäder har blivit ett slags kollektiv livslögn, de allra flesta ”ägare” betalar hyra till banken.

Och bankerna i sin tur måste låna. Nyligen var det dags för europeiska banker att betala tillbaka 442 miljarder euro till Europeiska centralbanken, ECB. Somliga banker tar nu nya miljardlån för att kunna betala de gamla. Vore det SMS-lån till ungdomar skulle det betraktas som förkastligt, men inte när det handlar om ”interbankmarknaden”.

Samma fråga som om svenska bilköpare kan ställas om banker och stater, hur skulle det gå om alla slutade leva över sina tillgångar? Den berättelsen skulle man gärna vilja höra, hur det skulle kunna gå till att demontera de globala skuldbergen, om det är möjligt att sluta köpa saker vi inte behöver, för pengar vi inte har.

Vissa bannas förstås redan nu som oansvariga: SMS-lånare, grekiska staten och fransmän som vill gå i pension vid 60 års ålder. Men vad skulle hända om vi, som kan sägas ingå i berättelsen om Sverige och Framtiden, skulle behöva avstå? Inte bara från köksrenovering och ny bil, utan också vara med och genomföra det svåraste tricket av alla, att göra en reträtt från genomförda reformer som kommit att uppfattas som rättigheter?

Sannolikt finns det grekiska och franska debattörer som skulle kunna peka på den svenska föräldraledigheten som exceptionellt generös och därför möjlig att skära ned.

Nej, jag tror inte att politiker är särskilt intresserade av den sortens berättelser om framtiden.

Valrörelsers sedvanliga besatthet av siffror och skattesatser kompletteras i år med mediernas nya förtjusning i att erbjuda en störtflod av konkurrerande opinionsmätningar och fakta. Vilket förmodligen inte gynnar vare sig valdeltagandet eller intresset för politik. Men störtfloden kan utgöra en barmhärtig dimridå inför tanken att Sverige skulle kunna bli något annat än ett solvent undantag, ett skötsamhetens territorium i en värld där ”bubblor” verkar vara mer pålitligt återkommande än ”vändningar” och ”återhämtningar”.

marielouise.samuelsson@comhem.se