Tre apotek vägg i vägg

Den som är ”för” den genomförda privatiseringen ser nämligen inte tre apotek vägg i vägg som överetablering, utan som ett glädjande bevis för fungerande konkurrens.

En konkurrens som, enligt entusiasten, innebär att det om några år bara finns ett apotek på platsen, då de andra har tvingats stänga. Privatiseringsförespråkarna hävdar att allt detta sker för kundens bästa.

Alltså är det för vår skull som de nybildade apotekskedjorna satsar på TV-reklam för att, på sedvanligt töntigt reklamspråk, framhålla just sin service. Och ja, det är apotekskedjor som gäller, enstaka helt fristående apotek lär inte ha en chans.

Numera måste man ha koll på vilken kedja ens gamla stamapotek tillhör, det finns inte längre något centralt telefonnummer för information om, exempelvis, ett läkemedel finns i lager.

I själva apotekslokalerna märker man av privatiseringen i form av massiv exponering av icke-mediciner, krämer, läppglans och presentförpackningar av julklappstyp. Man får anta att det är sådant det anses möjligt att konkurrera med. Läkemedel däremot, det utbud som gör ett apotek till ett apotek, finns på alla apotek, också när de ligger tre i rad.

Ungefär samtidigt som apoteken privatiserades blev det som bekant möjligt att köpa vissa receptfria läkemedel i livsmedelsaffärerna.

Många anser detta väsentligt, ett hjärteknipande argument för reformen var att man redan på söndagskvällen skulle kunna rusa till ICA och köpa Alvedon till febriga barn och slippa vänta till måndag morgon, då apoteket öppnar.

Alltså måste de privata apoteken nu tänka på att de inte bara konkurrerar med varandra, utan också med livsmedelsbutikerna.

Så varför skall vi inte kunna köpa köttbullar på de nya apoteken? Så att vi slipper ”stressa” till två ställen när barnen är sjuka?

Nej, jag har verkligen inget emot privata företag. Men jag reagerar mot det där tramset att privatisering görs för kundernas bästa.

För det första är det, precis som med friskolor, en valfrihetsreform exklusiv för städer och andra tätorter. Det lär inte finnas några rader av apotek på landsbygden, där får man vara tacksam om det fortfarande finns en ICA-butik. Varför det har blivit så kan tyckas logiskt, på grund av bristande kundunderlag. Samtidigt är det, faktiskt, gåtfullt.

En bekant påminde om våra gemensamma erfarenheter från uppväxten i ett småländskt samhälle, med färre än tusen invånare. Där fanns fram till sent 1960-tal bland annat två livsmedelsbutiker, fiskaffär, charkbutik, urmakeri, bokhandel, två skoaffärer och två konditorier. Hur dessa småföretag kunde överleva och rentav löna sig framstår idag som närmast exotiskt.

Nej, där fanns inget apotek, det låg i närmaste stad, en mil bort.

Ett apotek som likt alla apotek fram till 1970 drevs i privat regi. Vilket har använts i argument inför återprivatiseringen, att privata apotek fungerade väl förr. Men det tål att tänka på att de då slapp ”konkurrera” med hjälp av kosmetika och fånig reklam. Och inte ens i storstäder förekom det tre apotek på rad.

marielouise.samuelsson@comhem.se