Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) vann den första bataljen.
Med röstsiffrorna 194 mot 153 besegrade alliansens kandidat Per Westerberg (M) den rödgröne kandidaten Kent Härstedt (S) i kampen om posten som riksdagens talman.
Sällan har ett talmansval väckt så starka känslor och varit så ovisst in i det sista. De rödgröna har varit rasande över Reinfeldts ovilja att förhandla. ”Ansvarslöst”, sade Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan i Aftonbladet igår.
Allianspartierna har i sin tur upprörts över att Socialdemokraterna valde att lansera en egen kandidat, och därmed tycktes lämna avgörandet i Sverigedemokraternas händer. Ett ”ovärdigt agerande”, menade Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen Stefan Attefall.
Frågan är om den bittra striden sätter tonen för umgänget mellan regeringen och den rödgröna oppositionen under den kommande mandatperioden. I så fall kan svenska folket se fram mot många oförutsägbara riksdagsomröstningar de närmaste fyra åren.
Och många möjligheter för SD att framställa sig som mer betydelsefullt än vad partiet i verkligheten är.
Från båda blocken tycks strategin vara att skyffla över ansvaret för att hålla SD bortom politiskt inflytande på motparten, och att försöka beslå motståndaren med att bryta vallöftena om att aldrig ta hjälp av SD.
Men regeringen kan inte förvänta sig att de rödgröna skall lägga sig platt bara för att SD inte skall få chansen att stödja deras förslag. En effektiv opposition är en förutsättning för en frisk och livskraftig demokrati, och oppositionens uppgift är att kritisera regeringen och presentera alternativ.
Likaså måste regeringen kunna driva sin egen politik utan att i varje fråga förankra den i motståndarlägret. Att inte anpassa sig efter eller kohandla med SD är en sak – grundläggande värderingar om alla människors lika rättigheter och värde är inte förhandlingsbara – men krav på att inte lägga förslag som SD kan tänkas stödja är orimliga, vare sig de ställs på regeringen eller de rödgröna.
Nu blev de tjugo SD-rösterna inte utslagsgivande i talmansvalet, men det berodde mest på tillfälligheter – Thomas Bodström (S) är i USA, en vänsterpartist var på toaletten och en rödgrön ledamot röstade med alliansen.
Inte heller lyckades SD vinna några fördelar av sin förmenta vågmästarposition. I valet till andre vice talman förlorade partiets kandidat Mikael Jansson mot Ulf Holm (MP) med röstsiffrorna 325 mot 20.
Så här billigt lär Reinfeldt inte komma undan i framtiden. Regeringen måste räkna med att till och från få stryk i riksdagen. Då gäller det att stå emot frestelsen att köpslå med SD.
Blocköverskridande överenskommelser kommer säkert att bli nödvändiga i vissa frågor. Men en suddig samförståndspolitik mellan de sju etablerade riksdagspartierna skulle bara tvinga missnöjda väljare i famnen på SD.
Talmansvalet var ett första test. Mandatperioden ser ut att bli en svår prövning.