Århundradets rättegång.
Men också en politisk rättegång.
Efter den första läkarundersökningen visade sig massmördaren vara det han enligt många inte kunde vara, inte fick vara: en ensam galning.
Ny läkarundersökning. Ny slutsats: Breivik var inte längre galen, i alla fall inte så galen, bara störd och därmed straffrättsligt tillräknelig.
Suckar av lättnad.
Polisutredningens slutsats, att Breivik agerat på egen hand, att den bisarra tempelriddarorden han sade sig tillhöra var ett fantasifoster, gick inte att överpröva. Men man kan inte få allt.
Med två inbördes motstridiga rättspsykiatriska utredningar om Breiviks mentala tillstånd att tillgå är det upp till tingsrätten att avgöra om Breivik ska få fängelse eller vård.
I en intervju i norska TV2 i fredags gjorde Norges statsminister Jens Stoltenberg ett uttalande som fick många att reagera.
För ”alla offer och drabbade tror jag det skulle vara en fördel om domstolen säger att han är tillräknelig”, förklarade Stoltenberg.
I Agenda i SVT i söndags kväll fick Stoltenberg frågan vad han egentligen menade och om detta inte riskerade att påverka domstolen.
”Som statsminister har jag ingen åsikt om huruvida han är tillräknelig. Det kan bara domstolar med fackkunniga ta ställning till. Men jag har redogjort för vad anhöriga har gett uttryck för”, sade Stoltenberg.
Om Stoltenberg är så angelägen om att värna domstolarnas oberoende ställning som han påstår borde han låta de anhöriga föra sin egen talan. Det är de säkert fullt kapabla till.
Inte minst massmördaren själv, Anders Behring Breivik, är inställd på att göra detta till en politisk rättegång.
Hans avsikt har av allt att döma hela tiden varit att förvandla den anklagades bänk till en talartribun varifrån han ska föra ut sitt budskap till världen.
När rättens ordförande igår gav Breivik ordet förklarade den åtalade oberört att han inte erkände domstolen eftersom den ”styrs av politiska partier som stöder mångkulturalism” och att han handlat i ”nödvärn”.
Riktigt frisk är nog inte den mannen.
Det lär bli värre.
Breivik och hans försvarare har komponerat en lista med ett trettiotal namn på personer vars vittnesmål – föreställer sig Breivik – ska visa att hans föreställning om en gigantisk mångkulturell konspiration för att bana väg för islams världserövring är grundad i verkligheten.
Bland dessa vittnen finns islamisten mulla Krekar, som hyllat mordet på den holländske filmaren Theo van Gogh och som i mars dömdes till fem års fängelse i Norge för mordhot, bland annat mot Høyres partiledare Erna Solberg.
Breiviks kanske främsta mål är att han ska betraktas som frisk. Det är ett mål han delar med andra.
Religionshistorikern Mattias Gardell har också kallats att vittna av Breiviks advokater. Oavsett om Breivik är frisk eller sjuk är det ”uppenbart att han är helt politiskt motiverad”, fastslår Gardell.
Enligt Helle Klein, ledarskribent på Dagens Arena, måste det klargöras att Breivik inte är en ensam galning utan ”sprungen ur årtionden av främlingsfientlighet”.
Så lät det före den första rättspsykiatriska undersökningen.
Så lät det efter att Breivik fått diagnosen ”paranoid schizofren”.
Bindgalen eller tillräknelig spelar ingen roll. Breivik är, enligt vissa debattörer, den oundvikliga och logiska slutprodukten av ett visst politiskt klimat, en offentlighet som är alltför tolerant mot främlingsfientliga och islamkritiska röster – det som börjar med förslag om språktest slutar med massmord.
Om detta resonemang ska tas på allvar lär det inte bli mycket till debatt. Och det är väl det som är meningen.
Därför ska rättegången i Oslo göras till en process där inte bara Breivik ställs till svars utan även andras åsikter.
Det är möjligt att Breivik är helt politiskt motiverad. Men det är han i så fall långtifrån ensam om.