När så en man greps, och senare anhölls, som misstänks för både bomben i
Norges politiska hjärta på fredagseftermiddagen och massmorden på
ungdomslägret strax efteråt – och som om han är skyldig har minst 91 liv på
sitt samvete – kom spekulationerna på skam.
Anders Behring Breivik är infödd norrman och beskrivs som kristen med
högerextrema åsikter, nationalist och islamfientlig.
Ytterligare en ung man med vriden världsbild och självuppfattning tycks alltså
ha tagit sig rätten att gå ut och döda för sina åsikters skull.
Detta är terrorns kärna: extremister på båda sidor, religiösa och politiska
fanatiker struntar i alla demokratins spelregler om att argumentera för sin
åsikt och tar till våld.
Men vad gäller målet träffar spekulationerna antagligen rätt. Som så många
gånger förr är det vårt öppna västerländska samhälle.
Om svaret på terrorn blir att friheten kringskärs, att polisbevakningen kring
beslutsfattarna ökar, att åsiktskontrollen skärps eller att folk inte vågar
sig ut har terrorn nått sitt mål. Då har illgärningsmännen redan vunnit.
Därför får vi inte ge efter och låta rädslan styra.
Eller, som statsminister Jens Stoltenberg uttryckte det på en presskonferens
på lördagsmorgonen: ingen ska få skrämma Norge till att inte vara Norge.
Landet har stått rakryggat i svåra stunder förr. Med omvärldens hjälp och stöd
ska det lyckas också nu, mitt i allt detta ohyggliga.
Norges sorg är svår, men Norges sorg är också vår.