Idag skrivs ett nytt kapitel:
Malmö kommer lite närmare Köpenhamn. Och Wilmer X återförenas på scenen – för
många höjdpunkten på den högtidliga invigningen av Malmös senaste
storprojekt, Citytunneln. Det blir pompa och ståt och bandklippning. Och
kungen.
Spännande.
”Kära göteb ... ”?
Det gick trögt till en början, från idé till beslut: finansieringen var ett
problem då tankarna på en tågtunnel presenterades 1990 – först tio år senare
fastställdes den första budgeten. Sedan gick det snabbare än väntat och blev
billigare än beräknat.
Något för utvecklingspessimisten att grunna på.
Snabbare blir också resorna:
Nu tar det bara sju minuter från centrum till Hyllie – megabygget som skall
motbevisa att en leråker är en leråker är en leråker. Från Kastrup till
Triangeln – det nya navet i staden – tar det en kvart, mot dagens 40 minuter.
Så har ytterligare ett stort projekt ökat Malmös attraktionskraft.
Hur skall utvecklingen fortsätta för att det skall bli ännu bättre att leva
här?
Jag bläddrar i Torbjörn Anderssons vidunderliga bok Dokument Malmö – staden i
tusen bilder (Bokförlaget Max Ström) – en ögonblicksbild av en stad som
förändrats mer dramatiskt än någon annan svensk stad de senaste decennierna
– och försöker föreställa mig hur Malmö ser ut om, säg, tjugo år.
Skateboard i Stapelbäddsparken. Turning Torso, Dockan och hela Västra hamnen
med högskolan, nya medieföretag och SVT. Bron som med tunneln nu äntligen
blir helt klar. Det nya tätt inpå det gamla, blandningen och människorna.
Det är Malmö. Idag.
Men boken blir en påminnelse om att utveckling inte är något självklart. Det
krävs goda – gärna galna – idéer, framsynta politiska beslut och stora
portioner envishet, parat med pengar.
År 2000 öppnade Bron – några år senare kom ketchupeffekten och
Öresundsintegrationen tog fart. 2010 öppnas Citytunneln för trafik – och
effekten lär bli omedelbar, pendlarna har bara väntat på kortare restid.
Men 2020? 2030?
Malmö är inte färdigbyggt. Förändringen måste vara ett permanent tillstånd.
Annars mister staden sin puls.
Att det behövs fler bostäder är så självklart att det knappt borde behöva
sägas – ett nytt ”Manhattan” med höga hus i city låter spännande.
Att segregationen måste brytas är lika uppenbart – och även om integration i
första hand handlar om jobb och utbildning så gäller det också att bygga
ihop de olika delarna i staden.
Att hållbarhetscredot ställer krav stämmer också – och bättre kollektivtrafik
är A och O.
Att det behövs bättre förbindelser till andra ställen i Skåne är
ovedersägligt. En snabbspårväg och kortast möjliga cykelväg till Lund, ESS
och byarna skulle avlasta E 22, klimatsmart.
Men Malmö, regionen och resten av landet behöver framför allt fler fasta
förbindelser över Sundet.
Långt innan Citytunneln invigs är den en vinnare. Det är den goda nyheten. Den
dåliga är att tunneln snart är urvuxen.
Tågresandet i regionen har med råge överträffat prognoserna. Dagligen går
överfulla tåg mellan Malmö och Köpenhamn. Med Citytunneln kan turtätheten
ökas och när inte det räcker är lösningen extralånga tåg. Men Triangelns
perronger kan inte förlängas.
Dyrare avgifter för tåget på Bron, som Trafikverket aviserade i veckan, är
ingen god nyhet för kollektivtrafiken.
Ändå talar det mesta för att integrationen inte gör halt vid trängsel eller
höjda avgifter – eller olösta pendlarproblem, allt från missgynnande
skatteavtal till tåg som inte håller tiden.
Så Bron kommer att bli en flaskhals; fler vill åka än det finns kapacitet för.
Enligt brokonsortiets prognoser är antalet pendlare år 2025 uppe i 40 000,
dubbelt så många som idag.
Inte bara Skåne, utan hela Sverige behöver en ny Öresundsförbindelse, precis
som de tre tunga S-politikerna Göran Persson, Ilmar Reepalu och Anders
Ygeman skrev på DN Debatt igår – klokt nog utan att säga var.
En fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör kunde avlasta en del, men
är en klen tröst för ett växande Malmö–Lund. Även om hela Skåne skall leva
så är storstadsområdet trots allt motorn. Och framtiden för hela regionen
ligger i samarbetet med Köpenhamn.
Nästa storstilade trafikdröm borde därför bli en ny förbindelse under Öresund,
en tunnelbana som kopplar samman Malmös kollektivtrafik med Byens metro.
Pendlandet blir då smidigare och persontrafiken över Bron avlastas så att
det skapas plats för godstransporter ner till Fehmarn Bält och kontinenten.
Tunnelbana är storstadens framtid. Bygg den.
Och låt Wilmer X inspirera vid namngivningen:
Vi tar den blå vägen hem ...