Men så är det inte heller för mer spänning i tillvaron som finländarna valde
Niinistö till republikens tolfte president. Tvärtom.
Den direktvalda presidenten ses som folkets representant, en person som står
över partikäbbel, en som samlar landet och representerar det utåt. Trots
allt mindre makt.
Lite som kungen.
Niinistö valdes för att folket känner igen sig i honom, för att han är som
finnar är mest. Och som bäst – han har gjort sig känd som målmedveten, orädd
och hårt arbetande.
Charmig? Visst, om man gillar det buttra.
Som finansminister under 90-talskrisen använde han sina hårda nypor, vilket
irriterade många, men imponerade på andra. Han skulle säkert vid behov ha
blandat hälften bark i brödet, likt bonden Paavo.
Också denne finne har livet prövat:
Han var en hårsmån från döden då tsunamin drog fram över Thailand annandag jul
2004. Nio år tidigare blev han änkling med två barn då hans hustru omkom i
en bilolycka.
Niinistö är jurist med en lång bana inom politiken. Han valdes in i riksdagen
1987, var partiordförande 1994– 2001, blev justitieminister 1995 och
finansminister 1996. 2003 lämnade han politiken och blev vicepresident i
Europeiska investeringsbanken, men återvände 2007 som talman i riksdagen.
Att både statsminister Jyrki Katainen och Niinistö representerar
Samlingspartiet är historiskt, men mest på pappret – den valde presidenten
lämnar sitt parti för att verka över partigränserna.
Så är det också mest på pappret det är intressant att Finland nu får en
borgerlig president för första gången efter legendariske Urho Kekkonen –
presidenten har inte längre någon makt i inrikespolitiken.
Niinistö fick över 1,8 miljoner röster, fler än hans två företrädare, Martti
Ahtisaari 1994 och Tarja Halonen 2000 och 2006.
Något försvagas mandatet
ändå av det förhållandevis låga valdeltagandet: valet ansågs avgjort innan
det börjat och i andra valomgången röstade bara 68,8 procent.
De grönas Pekka Haavisto fick nästan 1,1 miljoner röster, 37,4 procent. Under
sitt tacktal på valvakan bytte han oväntat språk: ”Jag är speciellt rörd och
stolt över att majoriteten av de svenskspråkiga röstat på mig”, sade han
enligt Hufvudstadsbladet.
Lång fler kan vara stolta över att främlingsfientlighet, populism och
nationalism fick så liten plats i detta val, att två Europavänliga liberala
kandidater gick vidare till andra valomgången och att den ene av dessa är
öppet homosexuell. Nu har partierna chansen att rätta till kursen och sluta
anpassa sig efter de främlingsfientliga och svenskhatande Sannfinländarna.
Trots detta råder inget tvivel om att Sauli Niinistö den 1 mars blir hela
Finlands president.
Lite grå, lite fåordig, mycket erfaren. Precis som finländarna vill ha det.