Nej, jag klarade inte av många kapitel. Jag har plöjt hyllmeter med chic lit, jag är alls inte kulturfin i kanten. Bra är bra, oavsett genre. Men E L James bästsäljare Fifty Shades of Grey gick inte ens att slöläsa på semestern, vid sidan av den framstår Harlequinserien som Dickens.
Jag orkade inte ens ta mig fram till sexskildringarna i den erotiska romanen som snart kommer på svenska med titeln 50 nyanser av honom. ”Mammaporren”.
Som litteraturvetaren Karin Nykvist skrev i Sydsvenskan (20.7) syftar mamman i ordet inte på någon i böckerna utan på den tänkte läsaren. Nedsättande, så där som ”tant-snusk” som inte handlar om snuskiga tanter, utan antyder att äldre kvinnor har dålig boksmak, och som ”kulturtant” signalerar att medelålders kvinnor som är intresserade av kultur antagligen har ett torftigt sexliv.
Tantsnusk, chic lit, mammaporr, kulturtant – alla uttryck för att det är fruntimmerssysselsättning att läsa romaner.
Riktiga män läser inte. Eller åtminstone inte annat än rejäla biografier och böcker om krig.
Fifty Shades of Grey slår nu alla försäljningsrekord. En liten påminnelse om att det där med boksmak och läsvanor inte är så lätt att förutsäga, förstå och förklara.
En mer självklar kioskvältare är David Lagercrantz Jag är Zlatan Ibrahimovic.
Man behöver inte vara intresserad av fotboll för att läsa boken med behållning: hur Zlatan växte upp i miljonprogrammet med invandrade frånskilda föräldrar är långt mer intressant än vilka han möter längre fram i karriären. Tycker jag.
Det tycker knappast de tusen och åter tusen pojkar som plöjer boken. Kanske den enda de läst i sitt liv, frivilligt.
En liten påminnelse om att det där att pojkar inte läser är en sanning med modifikation: är boken intressant så läser de.
En hel generation Potterläsare kan inte ha fel.
I sommarens nyhetstorka kom ett mejl från Nyamko Sabuni, jämställdhets- och biträdande utbildningsminister och den dagen (26.7) ordförande för sommarregeringen, som fattade beslut om ”läsning och jämställdhet i skolan”.
Sabuni konstaterar att fler än dubbelt så många pojkar som flickor underkändes i svenska i grundskolan 2010, att det finns en övervikt av pojkar bland elever med läs- och skrivsvårigheter och att det finns ett starkt samband mellan läsförmåga och skolframgång.
No shit, Sherlock? Den som inte kan läsa och förstå klarar sig inte i skolan.
Men sedan:
”Regeringen har bland annat mot den bakgrunden idag beslutat att de 48,5 miljoner som 2012–2014 satsas på ökad jämställdhet i skolväsendet delvis ska användas till en samlad insats från Skolverket för att främja barns och elevers lärande och utveckling avseende jämställdhet, språk och kommunikation.”
Hur hamnade läsningen i jämställdhetsklassen? Gör brist på jämställdhet att pojkar inte läser böcker?
Jag kunde föreslå en hel del annat: World of Warcraft, Minecraft eller bristen på förebilder, bokläsande män. Eller att pojkarna inte hittar böcker som lockar.
Missförstå mig inte:
Jag är pojkmamma och tycker det är trist att skolan förefaller vara bättre anpassad för flickor; kalla det gärna ett jämställdhetsproblem. Tråkigt är det också att pojkar som läser – skolböcker och skönlitteratur – betraktas som udda, att normen är pojkar som sparkar boll.
Flickor jobbar, flickor går ut med bättre betyg, flickor läser vidare.
Men det är också flickorna som i vuxenvärlden drabbas av bristande jämställdhet. Det är kvinnor som ser sina manliga kursare gå om i karriären, det är kvinnor som tar merparten av det obetalda hemarbetet och får lägre lön och pension, det är kvinnor som får uppleva att det visserligen fanns mest kvinnor i grundutbildningen, men sedan händer något:
Högskoleverkets rapport Kvinnor och män i högskolan konstaterar att i toppen av den akademiska karriären, bland professorerna, är bara 18 procent kvinnor.
Läsning är viktigt.
Jämställdhet är viktigt.
Men att så många pojkar läser så lite är inte främst en jämställdhetsfråga; kalla en spade en spade.
Sedan betyder inte det att vi bara ska låta pojkar låta bli böckerna.
Förlagen borde fundera på att hitta fler böcker och fler format som lockar pojkar. Tantsnusk och chic lit är ingen utmaning, det världen behöver är fler Zlatanböcker.
Berättelserna finns. Det gäller att berätta dem. Rätt.
Och sedan måste det finnas biblio-tek så böckerna inte försvinner ur ungarnas sikte. Bra kommunala biblio-tek, skolbibliotek med dignande hyllor, med böcker för flickor och pojkar.
En bra nyårsambition för politikerna nu när det nya skolåret börjar – och nya budgetar förhandlas.