Nioåringen hojtade entusiastiskt i baksätet över den nya figuren i Legos samlarserie då vi körde iland i Oskarshamn, på väg hem från Gotland:
"Jag fick en jobbargubbe!"
"Har han hjälm?", frågade jag och såg framför mig en liten gul plastgubbe med röd hjälm och verktyg i handen.
En arbetare.
Svaret kom liksom med ett frågetecken:
"Nej, han har dator och kaffemugg...?"
Självklart.
"Och glasögon."
Män – och kvinnor – som jobbar i nioåringens värld har oftare dator och kaffemugg än hjälm och slagborr.
Tanken gick till Ebba von Sydows definition av sig själv som arbetarklass; "eftersom jag jobbar hårt". Utifrån ursprung, status och pengar – mamma läkare och pappa skeppsredare och uppväxt på den göteborgska solsidan – skulle familjen kallas överklass. Men hon utgick från hur vardagen såg ut.
Och skapade – rödglödgad – debatt.
Den som arbetar är arbetare.
Den som jobbar är jobbare.
För den som inte läst sin Marx och fördjupat sig i klassanalys är det inte orimligt.
Och det rider Moderaterna på.
Vänstern reser ragg. Det handlar ju om hela klasskampen, hela identiteten. Någon vill stjäla begreppet som betecknar en enveten och rättmätig strid mot orättvisor, fattigdom och utnyttjande.
Klasshat sägs ha fällt förre S-ledaren Håkan Juholt. Förbundet Allt åt alla bussade i vintras nyfikna på "överklassafari" till Solsidan i Saltsjöbaden. I vårens kulturstrid har Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg krokat arm med Lenin och vänsterdebattören Göran Greider dammat av klasshatet som en konstruktiv kraft i samhällsutvecklingen.
Men frågan är om inte slaget redan är förlorat i verkligheten utanför.
Årets gotländska politikervecka, som avslutas med Göran Hägglunds (KD) tal på söndag, har spretat mer än vanligt, från mat till höghastighetståg. Men mest har den handlat om arbetslinjen.
Jobbargubben och hans jobbarkompisar.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) vill sätta "den svenska modellen i arbete".
Han talade om forskning och innovation – en ny proposition kommer till hösten, om infrastruktur – finansminister Anders Borg anar lite budgetutrymme för att stimulera ekonomin – och om en ny "jobbpakt" där parterna och staten tillsammans skapar nya vägar in på arbetsmarknaden.
Ingen kramar den svenska modellen som Moderaterna.
Men också Folkpartiet uppehöll sig vid sysselsättning. Eller bristen på jobb – Jan Björklund (FP) vågade uttala det uppenbara:
Att differentierade avgifter till a-kassan skulle dämpa lönekraven och bidra till lägre arbetslöshet lät dumt. Det visade sig vara dumt. Nationalekonomernas idé överlevde inte flytten från skrivbordet till verkligheten.
Björklund medger att det blev fel. Bara en sådan sak. Han vill också ha en obligatorisk a-kassa – kassans främsta uppgift ska inte vara att rekrytera medlemmar till facket och alla ska vara med eftersom alla behöver den tryggheten när jobbet försvinner.
Klokt.
Fast i praktiken kommer inget att ändras.
Socialförsäkringsutredningen jobbar på, men utredaren Irene Wennemo tvivlar på att uppdraget är avklarat till valet. Och M fegar: partiet vill inte reta upp LO med krav på obligatorisk a-kassa.
Hellre kramas.
Till och med coola Stefan Löfven (S) måste ha fjärilar i magen då han idag jungfrutalar i Almedalen. Mycket står på spel – väljarna trampar lite otåligt i väntan på en politik (S).
Löfven får gärna utveckla tankarna kring det innovationspolitiska råd som han lanserade i sitt tal på första maj. Tanken är att skapa fler jobb genom att lyfta upp och samordna innovationsfrågan i dialog med näringsliv, forskning och arbetsmarknadens parter.
Reinfeldt avfärdade allt med en fnysning om att "fika med näringslivet". Regeringens bud är en strategi i forsknings- och innovationspropositionen i höst.
Modellen får de gärna käbbla om, men för att säkra framtidens välfärd och jobb måste nya idéer tas fram och utvecklas till varor och tjänster som går att sälja.
Innovation är trots allt lättare att stava till än att ta fram.
Moderaterna begär i valet 2014 nytt mandat för det moderna arbetarpartiet, säger Reinfeldt.
Ett mandat inte för det som varit, utan för det som ska bli.
Det är här striden står. Den som har den korrekta tidsanalysen, den som ser väljarnas verklighet, den som bidrar till att skapa nya jobb med gott näringslivsklimat och innovationer, den som erbjuder trygghet när jobbet tar slut, den får de breda väljargruppernas stöd.
Det gäller att känna igen och förstå den nye jobbaren.
Hon har dator och kaffekopp. Och vill ha jobb och frihet och trygghet.