Han talade om en politiker som sedan 2005 är ordförande för Socialdemokraterne
och folketingsledamot och inte bara pol kand – få svenska toppolitiker har
en akademisk examen – utan också utbildad på elituniversitetet College of
Europe.
Där hon mötte sin make Stephen, son till Neil Kinnock, tidigare Labourledare.
Så blev alltså hennes främsta merit, värd att nämna i en jämförelse med
statsminister Lars Løkke Rasmussen, att hon är ”skolad i brittiska Labour
genom sitt giftermål”.
Hade familjebanden lyfts fram om S-ledaren vore man?
Det går att ha synpunkter på Helle Thorning-Schmidt.
Hon var oerfaren som politiker då hon tog över och har inte imponerat sedan
dess.
Hon har trasslat in sig i skattehärvor som en politiker borde akta sig för:
Är maken starkt anknuten till Danmark? Befinner han sig i landet varje helg,
som paret 2009 försäkrade, så att han – som utlänning – kan stå som ägare
till en fastighet i Köpenhamn? Eller befinner han sig mest i Schweiz och ska
betala skatt där – som senare uppgavs för skattemyndigheten?
Ett ”sløset fejl”, menade S-ledaren. Andra kallade detta ”slarvfel” lögn.
Hon är lite för snofsig för att vara ett självklart val till S-ledare. I
Europacolleget tillhörde hon en klick kallad la jeunesse dorée. Elit.
Men att inte hålla med om hennes politik är sin sak, att definiera henne
utifrån hennes make är lika dumt som att fästa sig vid hennes handväska. Och
ändå detta ”Gucci-Helle”: medan en man, också en socialdemokrat, kan ha en
dyr klocka eller bil, stack hennes stil i ögonen och handväskan påstods
kosta vad en väljare har i månadslön.
Väskväktarrådet är inte nådigt.
Helle Thorning-Schmidt blir Danmarks första kvinnliga statsminister. I
verkligheten. Efter Birgitte Nyborg i TV-serien Borgen och Charlotte Ekeblad
där Hanne-Vibeke Holsts Drottningoffret kunde fortsätta.
Men egentligen är det mindre intressant än att S med henne som ledare gjorde
sitt sämsta val på 108 år, att Socialistisk folkeparti med henne som
statsminister för första gången får sitta i regeringen eller att det är rätt
diffust hur hon tänker styra Danmark i ett marigt ekonomiskt läge – troligen
med ett oprövat samarbete mellan S, SF, Radikale venstre och Enhedslisten.
Visst är det väl hög tid också för Sverige att få en kvinnlig statsminister,
det har trots allt gått 90 år sedan kvinnor fick rösta för första gången.
Men jätteviktigt? Nej. Långt viktigare än en statsministers kön är hennes
ideologi och politik.
Kön spelar större roll på andra samhällsområden, som kulturen. Där behövs fler
framgångsrika rollmodeller.
Låt mig plocka två aktuella som tar just kön på allvar:
Kerstin Thorvall hade personlig penna både då hon tecknade och då hon skrev;
ikon för generationer i kvinnoblivandet – också mitt.
Men hon bjöd på för mycket kropp och för mycket känslor och för mycket kättja
för att platsa i finrummen. Först med När man skjuter arbetare ... som kom
1993 blev hon Författare. Efter att ha publicerat böcker i 35 år.
Medan manliga författare nästan förväntas ha kåtheten med på ett hörn.
Åsa Mattsson möter Thorvall i den vackra nya boken Dagarna med Kerstin där den
åldrande författaren skönt nog tillåts vara just så gnällig som Thorvall
blev på äldre dagar – gamla kvinnor ska ju annars vara käcka tanter.
Mia Skäringer kommer in på scenen med mammakropp; vältränad, fast enligt
gängse skönhetsideal med för degig mage. I en bikini som hon skaffade som
tjugoåring.
Snacka om mod.
I föreställningen Dyngkåt och hur helig som helst (finns på SVT Play) är det
privata åter politiskt, allt från svajig självkänsla, bulimi och klassresan
till skilsmässan – inget ”happy, happy” utan ont i hjärtat över att leva
utan ungarna varannan vecka.
Publiken vrålar av igenkännande skratt, med tårarna tätt inpå. Så rätt
Strindberg hade, det är synd om människorna:
Medan Skäringer missbrukade laxermedel och ”sket ut hela sig själv för att bli
lika smal som hon” opererade stjärnan i tonåriga Skäringers favoritfilm
Dirty Dancing, Jennifer Gray, om sitt ansikte.
”Alla i världen ville se ut som Jennifer Gray. Utom Jennifer Gray.”
Det privata är politiskt.
Men för den skull är inte politik privat.
Thorvall som författare och Skäringer som komiker är i första hand kvinnor, de
jobbar med kön, Thorning-Schmidt som statsminister i första hand
socialdemokrat.
Att Danmark har fått sin första kvinnliga statsminister betyder mindre än att
en lång borgerlig era är slut och S kommer tillbaka – till en ekonomi i
fritt fall. Hennes medicin, att få danskarna att jobba tolv minuter mer
varje dag för att säkra välfärden, är en utmaning. Oavsett kön.