HEIDI AVELLAN
Tre barn har den nya försvarsministern Karin Enström. De barnen kan knappast användas som svepskäl ifall ministern – som sitter på regeringens katapultstol – en dag tvingas avgå.
För Enström må vara yrkesmilitär och erfaren politiker, men hon är också kvinna. Kvinnor kan inte plötsligt upptäcka att de inte bara är människor i karriären utan också mamma. Kvinnor kan inte skjuta ungarna framför sig när det börjar blåsa snålt.
Det kan däremot män.
När den republikanske presidentaspiranten Rick Santorum hoppade av nomineringscirkusen – som för hans del verkade utsiktslös denna gång, men kan gå bättre inför valet 2016 – hette skälet Bella. Dottern är tre år gammal och lider av en svår kromosomsjukdom.
Svår, men inte plötslig.
Plötsligt kom Santorum ändå ihåg att han inte bara är politiker utan också pappa.
Den insikten drabbade dåvarande arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) i Almedalen en natt i juli valåret 2010. Den sexköpsutpekade ministern förklarade sin plötsliga sorti så här:
”De tre skälen heter Emma, Gustav och Arvid.”
Barnen är mer värda än jobbet, karriären och något annat, försäkrade Littorin, som just då stod mitt i en uppslitande vårdnadstvist. Fast redan följande vår åkte han iväg som visiting scholar till Stanford University i USA.
Enströms föregångare som försvarsminister, Sten Tolgfors (M), avgick visserligen mitt i den skandal som bara växte sedan Ekot avslöjat omfattningen av Sveriges vapenaffärer med den hårdföra diktaturen Saudiarabien, men det skäl han angav var familjen:
”När tvååringen slutar peka på TV:n när pappa är med, och istället stänger av för att han vet att det innebär trubbel, då inser man att det har konsekvenser för den egna familjen.”
Jag har stor respekt för att familjen kommer i första rummet. Så ska det vara. Men lite intressant är det att politikern blir pappa just när det blåser styv kuling.
Enström har visserligen fått saudiaffären i arv och att döma av presskonferensen då hon utnämndes i onsdags är denna kapten lika svarslös och obekväm med vapenhandeln som vapenvägraren Tolgfors. Men hon har svårt att ta till mammavapnet om hon vill kliva av.
Med Enström rubbades könsbalansen i regeringen, 12-12 blev 13-11, till kvinnornas fördel. En viktig nyhet?
Inte särskilt, jag valde att stryka detta i min korta kommentar till ministerutnämningen i torsdagens tidning. Att dra större växlar på detta kan ge bilden att moderaten, ordföranden för utrikesutskottet och försvarsberedningen och kaptenen utnämnts på grund av sitt kön.
Att det viktigaste med välmeriterade Karin Enström är att hon är kvinna.
En någorlunda jämn könsfördelning är ett sätt att ta vara på mänskliga resurser; mångfald är ofta bättre än enfald. Men ingen ska inbilla sig att regeringens sammansättning eller försvarsministerns kön kan tas till intäkt för att Sverige skulle vara jämställt.
Trots att allt fler moderna pappor blir lika mycket föräldrar som mammorna när de får barn ser samhället annorlunda på deras föräldraskap:
Pappor är duktiga, mammor gör bara det som förväntas.
Och könsrollerna sitter i. När föräldrarna blir gamla är det ofta döttrarna som får rycka in och hjälpa. Nu vill Moderatkvinnorna rentav sanktionera detta med rätt att ta ledigt 4-5 dagar per år för att ta hand om sjuka föräldrar. M-kvinnorna vägrar kalla denna vård av förälder, vaf, en kvinnofälla trots att det oftast är kvinnor som tar hand om gamla eller sjuka föräldrar:
”Förslaget är tänkt att hjälpa de kvinnor som i dag gör detta oavlönat”, säger ordförande Saila Quicklund till Expressen.
Kvinnor som först är föräldralediga längre än männen och sedan går ner i arbetstid för att klara livspusslet – och därmed förlorar lön och pension – och oftare stannar hemma med sjuka barn, vabbar, ska alltså trappa ner när de äntligen kunde jobba för att ta hand om sina gamla föräldrar. Vaffa.
Ingen kvinnofälla?
Jämställt?
Sveriges nya försvarsminister har det tufft. Saudiaffären försvinner inte. Den budget som Tolgfors bantade får inte svälla, samtidigt som försvaret kräver nya stridsplan och ubåtar.
Enström är en erfaren politiker som visat prov på att välja sina ord med stor omsorg. Samt, som sagt, yrkesmilitär – ÖB och övrig försvarsledning kan inte prata omkull henne. Och skulle det blåsa snålt kan hon inte skylla på barnen.
Det är rentav möjligt att den härförsvarsministern sitter kvar mandatperioden ut.