I de mätningar från Synovate och Sifo som publicerades i helgen backade
partiet visserligen något, men ligger ändå nära fyraprocentsspärren. Och
dessutom på samma nivå som kristdemokraterna, ett parti som slåss om delvis
samma värdekonservativa väljare.
Sverigedemokraterna har sagt att de vägrar rösta på Mona Sahlin (s) som
regeringsbildare – och det rödgröna laget har också tydligt tagit avstånd
från samröre med Sd. Redan i somras lovade Sahlin samt miljöpartiets
språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson på DN Debatt att deras
partier ”inte på något sätt kommer att göra upp”, göra sig beroende av eller
samarbeta med Sd i riksdagen.
Också alliansen måste tala klarspråk.
Hur svårt kan det vara?
Ändå fortsätter de fyra borgerliga partierna att slingra sig. Som Erik
Ullenhag, partisekreterare för folkpartiet, i P1-morgon igår:
Om alliansen inte får egen majoritet, om Sverigedemokraterna får en
vågmästarroll, skall alliansen söka stöd av Sd då?
”Vi söker ju stöd för en majoritetsregering och vi har gott hopp om att vi
kommer att klara det.”
Men om ni inte får majoritet, kan ni tänka er att få stöd utav Sd då?
”För oss är det uteslutet att samarbeta med ett parti som inte delar
värdegrunden om alla människors lika värde, men den typen av hypotetiska
resonemang tycker jag är rätt ointressanta innan valdagen.”
Men ett passivt stöd?
”Det är ett väldigt hypotetiskt resonemang i ett läge när vi söker mandat för
en majoritetsregering. Och det tror jag att vi kommer att få.”
Lennart Sjögren, partisekreterare för kd, gjorde inte det hela klarare: ”Jag
håller helt med Erik.”
Det borde vara så uppenbart, precis som Ullenhag själv säger:
Ett parti som kallar sig liberalt, ja, vilket anständigt parti som helst,
måste ta avstånd från populister som ”inte delar värdegrunden om alla
människors lika värde”. Som gör skillnad på folk och folk. Som klassar
människor utifrån hemland och härkomst.
Sd är ett obehagligt enfrågeparti: invandringen skall stoppas. För att
invandrare inte är svenskar.
En otäck människosyn.
Och en människosyn som det borde vara lätt att ta avstånd ifrån.
Varför krångla till det, Erik Ullenhag?
Det är ju så enkelt.
Ett ord. Tre bokstäver.
Säg bara nej.