Då funderade alla, var och en på sin kammare, över det nya mellanstatliga
avtalet. Så gjorde ock Håkan Juholt (S), och eftersom han i regel var snabb
med både order och kontraorder, sade han omedelbart nej till att
budgetdisciplineras jämte Tommy Waidelich, sin ekonomisk-politiske talesman,
som också sade nej, men lindade in detta och lade ansvaret på regeringen,
för det fanns inte rum för mer virrigheter inom S.
Så kan en återblick se ut i juletid detta nådens år 2011.
Eller så här:
Och det hände sig vid den tiden att från premiärminister Putin utgick ett
påbud att hela Ryssland skulle tumskruvas. Detta var inte den första
tumskruvningen, det var tradition i landet att tummar skulle krossas och
talande tystas. … Men ett valfusk för mycket vände allt, för tiden var inne
och folket hade hört berättas om hur en lång bister vinter blev arabisk vår:
Från allsköns kejsare utgick påbud att hela världen och alla medborgare skulle
skattskrivas och veta hut och tiga still. Men så fanns det mobiler och
sociala medier och ord och bild färdades från och till var stad, för att
ingjuta mod i alla folk: libyer, tunisier, egyptier, bahrainier, syrier,
jemeniter, marockaner …
I samma nejd voro då några nordkoreaner och höllo vakt om natten över sin
gräns. Då stod en fredens ängel framför dem, och frihetens härlighet
kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade ”Varen
icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras
allt folket. Ty i dag är en diktator död. Och också Nordkoreas folk
förtjänar ett människovärdigt liv.”
Och det hände sig också vid den tiden att från ordförande Reepalu (S) utgick
ett påbud att hela världen skulle kopplas samman över Öresund. Detta var
inte den första fasta förbindelsen, för den öppnades när Persson var
statsminister i Sverige. Men nu färdades alla var och en till sin stad och
då blev det trångt på Bron så det behövdes också en metro till Kongens
Nytorv. Och en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör och ett snabbtåg
från Oslo till Trelleborg och vidare under vattnet till Tyskland och …
Också detta år voro några bilarbetare ute i Trollhättan på fabriksgolvet och
höll vakt om natten över sin teknik. Också detta år stod Victor Muller
framför dem, och kinesernas rikedom kringstrålade dem; och de voro inte
längre förskräckta. För Muller sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se,
jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag
har jag en plan B.»
Och alla som hörde det förundrade sig. Gång på gång på gång.
Hos Carema & Co var det mesta sig likt:
Det hände sig vid den tiden att från riskkapitalbolagen KKR och Triton utgick
ett påbud att hela vården skulle vinstmaximeras. Detta var inte den första
vinstindrivningen, men det var den första som rundade skattskrivningen och
förde alla pengar till ett paradis långt från alla julens änglar.
Medan vinstintresset härskade hände sig att tiden var inne, då de gamla
behövde hjälp och omsorg och nya blöjor. Men där fanns ingen som lindade
deras sår och lade dem först då mörkret fallit och det blivit kväll. Och de
gamla kunde inte välja boning fritt för det fanns icke rum för dem i
härbärget – det gällde att ta vad som bjöds.
När så vårdtagarna hade farit ifrån ägarna upp i himmelen, sade dessa till
varandra: »Låt oss nu gå till banken och se det som där har skett. ”
Och alla som hörde detta förundrade sig över vad medierna berättade för dem.
Men lex Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och ägarna
vände tillbaka och prisade och lovade välfärdssamhället för allt vad de hade
fått, alldeles såsom det blivit dem sagt i upphandlingen.
Se det var ett märkvärdigt år det.