När jag tänker på renhet så tänker jag bastu.
Naken hud. Svett, tvål och tvätt.
När Naomi Machfud tänker renhet tänker hon inte lång kjol och täckt hår. Hon
tänker flera kjolar och byxor på varandra, flera överdelar och sjalar så
kroppen blir som en puppa. Och så en tät duk över huvudet, för ansiktet.
”Talibaner” kallas kvinnorna som danska Politiken beskrev i söndags i ett
reportage från Jerusalem. Naomi Machfuds ambition stavas zniut, ett försök
till renhet som ligger tätt inpå Gud.
Hon är en ur en växande minoritet ultraortodoxa judar som lever mitt i dagens
Israel, fast som på 1800-talet. I ett land där Golda Meir var
premiärminister redan på 70-talet kräver extremister idag att kvinnor och
män lever åtskilda, att kvinnor sitter bak i bussen och allra helst stannar
hemma med barn och byk.
Naomi Machfud bygger som ett litet hus av kläder kring sig. Hon hävdar att
hennes udda klädsel är självvald, att den rentav irriterar religiösa män,
”plötsligt är vi mer religiösa än de”.
Renare.
När jag tänker på renhet så tänker jag badhus.
På vägen till Aq-va-kul i söndags ekade Nils Horners Godmorgon,
världen!-reportage från Maldiverna i öronen:
Öparadiset riskerar att bli ett tropiskt Afghanistan, oron ökar nu för att
fundamentalistiska salafister håller på att erövra ”atoll efter atoll” i det
redan helmuslimska turistparadiset.
I huvudstaden Male, bara några stenkast från turiststränderna där halvnakna
turister dricker paraplydrinkar, ser Nils Horner skäggiga unga män, hemkomna
efter studier i Afghanistan. Och han ser deras kvinnor, dolda i svarta
heltäckande dok.
För männens skull. För att dölja sig för männens blickar, för att förbli
”rena” och inte inleda någon i frestelse.
Jag tänkte på renhet, hygien, och duschade naken innan jag gick ut i
bassängen. Där stod en kvinna i heltäckande baddräkt med tunika och
matchande huvudduk. Inget konstigt med detta, hon och hennes dotter verkade
trivas utmärkt i äventyrsbadets trängsel.
Men intill bassängkanten satt en kvinna i löst sittande kläder och huvudduk,
religiöst korrekt.
Så är det ofta i badhuset, jag hade knappast noterat det nu heller om det inte
varit för reportaget från Maldiverna. Männen och kvinnorna, dygden och
renheten. Blickarna och det som döljs.
Intill kvinnan, med gemensamma barn och gemensam matsäck, satt en man i helt
vanliga badbyxor.
Hon skulle döljas. Inte han.
I religionens namn kontrollerar män kvinnor.
Som i ett tidigare sekulariserat Irak, där religionen åter är på frammarsch.
Klä er mer ”lämpligt” och undvik klara färger, korta kjolar, tajts och
genomskinliga material, lyder den nya klädkoden för kvinnliga statsanställda.
Liza Hido, ordförande i Bagdads kvinnoförbund och själv kristen, är orolig:
”Det är klart att vi är rädda. Vi fruktar att statsanställda kvinnor på sikt
kommer att tvingas bära hijab”, säger hon till TT.
Också i Afghanistan snävas kvinnornas liv åt ytterligare: TV-journalister ska
bära slöja och inte sminka sig så mycket, anser myndigheterna.
Att religionen styr tillvaron över hela världen är inget nytt. Problemet är
att problemet inte försvinner.
Att det är på samma sätt år 2012 som på medeltiden. Att kvinnor måste klä sig
och uppföra sig på ett visst sätt, i den religiöst laddade traditionens
namn. Att det fortfarande ställs arkaiska patriarkala krav på kvinnlig
kyskhet – och att de ställs i någon guds namn.
Arbetet mot denna urgamla kyskhetstradition går trögt; tio år efter mordet på
Fadime Sahindal förekommer hedersvåld och tvångsäktenskap fortfarande också
i Sverige.
Kritiken mot religionens inflytande gäller ofta islam. Inte helt rättvist.
”Barack Obama är en kristen som miljoner amerikaner envisas med att betrakta
som muslim. Mitt Romney hör till mormonkyrkan som många amerikaner anser
vara en ickekristen kult. Om det någonsin fanns en valkampanj där de båda
huvudkandidaterna hade ett intresse av att hålla religionen utanför kunde
man tro att det var denna”, skriver The Economist.
Fast det blir tvärtom.
Presidenten anklagas för att ha förklarat ”krig mot religionen”.
Det handlar om den allmänna sjukvårdsförsäkringen, Obamacare, som också ska
omfatta preventivmedel och dagen efter-piller. Arbetsgivare betalar alltså
för detta, enligt principen att kvinnors hälsa kräver tillgång till
preventivmedel.
Det låter så självklart, men kan kosta Obama segern i höstens val.
Kritikerna, särskilt den katolska kyrkan, hävdar att det kränker
religionsfriheten. Präster och biskopar och påven, idel män, tar sig rätten
att bestämma hur kvinnor ska leva.
Kvinnors frihet, kvinnors rätt till sin kropp, är bara för mycket för somliga.
År 2012.
Och så skyller de på sin gud.