”Jag har självklart gjort fel. Men jag har trott att jag gjort rätt”, sade
S-ledaren Håkan Juholt om hyresbidraget för sin sambos lägenhet. Fast Juholt
skulle inte vara Juholt om han inte kort därefter ganska kränkt konstaterade
att han minsann inte gjort något fel.
En tid senare åkte han på turné genom landet för att säga förlåt. Oklart för
vad. Författaren Linn Ullmannnn fick in årets replik när hon hos Skavlan i
SVT sade ”du tänker att du alltid har gjort rätt och jag tänker på att jag
gjort fel när jag ber om förlåtelse och det är ju hela poängen”.
En annan tänkvärd ordväxling var när Fredrik Skavlan frågade: ”Så du är bäst
när du är på botten?”
Juholt svarade: ”Ja, jag är en tävlingsmänniska.”
Med S under 25 procent i opinionsmätningarna kan det tänkas att botten är
nådd. Och att Juholt alltså är som bäst just nu.
En kuslig tanke.
Han säger kloka saker också, som efter valet 2010: ”Ett så stort parti kan
inte ha en ledare som är ifrågasatt, som det diskuteras och pratas kring.”
Så sant.
Sahlin byttes ut.
Och snacket tog fart.
Frågor som söker svar är hur lågt ner en S-ledare kan prata sitt parti – och
hur högt siffrorna kan stiga för M, ledda av en moltyst Fredrik Reinfeldt.
Tala är silver, tiga är guld, tydligen.
Fast entydigt är det inte.
Det finns stunder då S hade mått bättre av en ledare som rutit till och
ljudligt förkunnat att ”nej, det här går jag inte med på”.
Hade Mona Sahlin slagit näven i bordet och satt sin post på spel när partiet
tvingade på henne ett samarbete med V, hade hon talat tydligt hösten 2008,
så hade hon kanske sluppit förlora valet 2010 och så hade hon kanske suttit
kvar och så hade det som Juholt säger nu inte spelat någon större roll ...
Det blir ofta lite tokigt när Juholt talar och Reinfeldt kan ha svårt att
hålla masken – men gör det. Han plockar poäng på ett snabbt glitter i ögat
och tystnad, kommentarer skulle bara framstå som hånfulla när det inte råder
något som helst tvivel om vem som är underdog.
Ingen älskar en översittare.
Reinfeldt är så tyst att en intressant intervju kommer som en överraskning,
som ”SD får Reinfeldt att se rött” i Sydsvenskan (19.11) där han beskriver
sin strategi mot SD:
Inte storkoalition, som i andra länder där M:s systerpartier går ihop med S i
tron att de främlingsfientliga kan kantställas, och inte passivt stöd, utan
en tredje väg – att politiskt isolera SD från makten och regera i minoritet.
Det kunde han ha uttalat tydligt långt tidigare.
Om mer tydlighet från statsministern och utrikesminister Carl Bildt (M) hade
ändrat förloppet för de två fängslade journalisterna i Etiopien, Martin
Schibbye och Johan Persson, får vi aldrig veta.
Klart är dock att den tysta diplomatin inte varit framgångsrik. Att tala hade
kanske varit guld också här.
Och så var det kungen – att titta tillbaka på 2011 utan att nämna honom går
inte.
Efter att han vänt blad och gått vidare efter avslöjandet om kaffeflickor 2010
hamnade han på samma ruta igen och tvingades svara i en TT-intervju våren
2011:
Har kungen varit på stripp- eller sexklubb?
Han funderade liksom en sekund.
”Neee, neee ... jag tror faktiskt inte det.”
Det får bli årets svar.
Nu vänder vi blad.
Gott nytt år!