Vad är det med FP?

Grupper med kriminella från tidigare Jugoslavien kallades, slarvigt, juggemaffia för sina rötter på Balkan. Till skillnad från italiensk maffia eller Bandidos. Utan antydan att jugoslaver i allmänhet är kriminella – även om risken för att smutskasta en hel grupp alltid finns.

Att Sverigedemokraterna delar in folk är inget nytt. Men när Jimmie Åkesson utser våldtäkter till ”valets viktigaste jämställdhetsfråga” och sedan pekar ut ”invandrare från Afrika och Mellanöstern” – en genomskinlig omskrivning av muslimer – som våldtäktsmän går han över gränsen.

I sitt sommartal i söndags talade SD-ledaren om ”kulturskillnader” och ”den hemska kvinnosyn som finns i många delar av Afrika och Mellanöstern” och påstod att detta är nödvändigt att erkänna för att ”stoppa den nya våldtäktsvågen”. Partiet tänker nu hårdgranska domar för att hitta etniska kopplingar.

Men redan innan diagnosen är ställd ordineras medicinen: ”invandringen från kulturellt avlägsna länder måste kraftigt begränsas”.

Hur annars.

I en brun undervegetation vinner detta självklart gehör. Där ”vet” man att statistiken ljuger, att etablissemanget döljer invandrares kriminalitet, att Sverige ligger i världstopp när det gäller våldtäkter och att det är utomeuropeiska invandrare som begår dem.

Då spelar det mindre roll att den statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, som SD hänvisar till gäller anmälda brott – benägenheten att anmäla är knappast lika stor i länder där offret skambeläggs eller myndigheterna inget gör, att merparten av våldtäkter i Sverige begås av svenskar – även om invandrare är överrepresenterade relativt sett, att sociala faktorer enligt Brå ger starkare orsakssamband än etnicitet.

För utspelet fungerar för att locka väljare som i likhet med SD blundar för det uppenbara:

Det är inte grupper som begår brott. Det är individer.

Att bunta ihop folk är SD:s själva affärsidé, partiet bygger på ”vi och dom”. Så Åkesson överraskar dessvärre inte.

Men vad är det med Folkpartiet, liberalt? Hur tänker partiordförande Jan Björklund?

Efter minaretomröstning i Schweiz och debatt om burkaförbud – klädlagar för kvinnor värdiga religiösa diktaturer som Iran – i en rad europeiska länder verkade det som om den svenska valdebatten skulle klara sig helskinnad. Som om viktiga frågor om sysselsättning, välfärd och ekonomi skulle få stå i fokus. Inte perifera tygfrågor som berör en handfull.

Just då tar utbildningsminister Björklund initiativ till burkastopp i skolan: lagstöd för rektorer som vill förbjuda heltäckande slöja – eller ett direkt förbud. Som om problemet vore stort och akut och som om rektorer inte redan enligt Skolverkets direktiv hade denna möjlighet.

Här gör sig Björklund till en nyttig idiot.

För som folkpartisten Annika Beijbom sade i TV4 i söndags så öppnar detta ”för den typen av främlingsfientliga krafter som vi i Folkpartiet har arbetat så hårt på att få bukt med”.

Björklund kan ha rätt i sak – heltäckande slöja är svår att se som annat än ett uttryck för kvinnoförtryck och hör inte hemma i skolan. Men att lagstifta om klädedräkt är alltid komplicerat i en demokrati. Föga liberalt. Och att lyfta upp frågan i valspurten riskerar att ge debatten slagsida.

Det kampanjmaterial som presenterats i veckan tyder på att valet kommer att handla om jobben och om skillnaden mellan regeringsalternativen. Men också inom alliansen måste finnas prioriteringar, nyanser, skillnader – och FP:s uppgift borde vara att försvara individen och integriteten inför de systemkramande samhällsbärande stormoderaterna.

Precis som valmanifestet, som presenterades igår, slår fast redan i första stycket: ”Framtiden behöver mer liberalism”.

Klokt låter också: ”Inför krav på obligatorisk förhandsgranskning av effekten för den personliga integriteten av nya lagförslag.”

Men det får inte bara vara ord.

För åtta år sedan fick språkkravet för medborgarskap – som finns med också i årets manifest – FP att lyfta. På valnatten kunde partiledaren Lars Leijonborg jubla över 13,3 procent av rösterna.

Visst skulle Folkpartiet behöva lite mera vind i seglen nu också. Men inte till vilket pris som helst. Inte till priset av en valdebatt som snöar in på minareter och burkor – eller våldtäktsmäns ursprung.

Går det så är det hur som helst inte Björklund som har mest skäl att smila på valnatten.