Framtiden är kvinnornas

De tre mammorna i Berlingske Tidendes serie om kvinnor som väljer att leva utan män har inget emot män, men de är skilda och lever nu hellre i denna ”storfamilj” än i kärnfamilj.

Förr var det synd om övergivna kvinnor. Idag väljer många som blir oplanerat gravida att föda barnet – utan att ta barnets pappa i båten – och kvinnor söker i högre utsträckning än män skilsmässa, förvissade om att de klarar av att leva ensamma.

”Kvinnor idag har mycket höga krav på sin tillvaro och partner. De kan gott finna män, men de kan inte finna mannen”, sammanfattar framtidsforskaren och sociologen Birthe Linddal Hansen.

De tre kvinnorna semestrar ihop och delar då självklart på matlagning, disk och barnpassning. Annars har kärnfamiljens sommar ett 50-talsstuk, också i Sverige:

Nästan tre av fyra kvinnor anser sig ta huvudansvaret för hushållet under semestern, mot knappt var tredje man, visar en undersökning som TCO låtit göra. Medan tre av fyra män säger sig stå framför grillen mot knappt var femte kvinna.

”Hur tungt är det att vara grillmästare några gånger under en sommar?”, kommenterar TCO-ordförande Sture Nordh.

Serien i Berlingske utmanar: ”Om världshistorien är skapt, präglad och dominerad av män, tillhör framtiden kvinnorna.”

Kvinnor klarar sig bättre i skolan, skaffar sig högre utbildning, får jobb som ger status och försörjning – något maken tidigare stod för.

Det postindustriella arbetslivet efterfrågar traditionellt kvinnliga egenskaper: mer ”social intelligens” än muskelkraft, kommunikationstalang, förmåga att fokusera, göra flera saker samtidigt, avvärja risker samt att ta hand om och läsa av andra människor. De jobb som försvann i den ekonomiska krisen överallt i världen fanns främst i manliga branscher, i industrin, på byggen, i finansvärlden.

Från USA kom nyheten redan i vintras: mer än hälften av landets arbetskraft är kvinnor.

Också på högre positioner är kvinnorna på frammarsch. De bästa spräcker glastak. Att begåvade och välutbildade kvinnor tar sig fram innebär att slöseriet med mänsklig begåvning minskar. Fast jämställt blir samhället först när kvinnor inte måste vara duktigare, utan också mediokra kvinnor intar höga poster.

I USA tas det fram ett preparat som delar upp sädesvätska i X- och Y-kromosomer, rapporterar Berlingske.

Så flickorna sorteras bort?

Tvärtom: i Microsorts kliniska studie i år ville 75 procent av deltagarna ha en flicka. Också i Kina, Indien och Vietnam där ett gossebarn bara för några decennier var A och O innebär det nya välståndet att flickor blir hårdvaluta.

Visst förtrycks, misshandlas och utnyttjas kvinnor fortfarande. I religiösa diktaturer bestämmer staten hur kvinnor får gå klädda – ett oskick som sprider sig till Europa där land efter land vill förbjuda den heltäckande slöjan. I talibanernas Afghani stan är kvinnors förvärvsarbete förknippat med livsfara. I Afrika sprids aids inom äktenskapet för att män är otrogna och kvinnor inte har råd att lämna dem. Våld mot kvinnor fortsätter världen över och FN grundar nu ett nytt organ för att främja kvinnors ställning, UN Women.

Men skillnaden mellan könen minskar.

Män behövs, menar vän av ordning, om människosläktet skall bestå. Men har kanske fel.

Bryan Sykes, professor i mänsklig genetik vid Oxford University, provocerade häromåret med boken Adam’s Curse – A Future Without Men: en dag måste mänskligheten klara sig utan män, för Y-kromosomen är dödsdömd. Den kan inte reparera sina skador och utrotas om 125 000 år.

Fast kvinnorna lever vidare genom konstgjord befruktning, i framtiden kan ägg befruktas med ägg, hävdar Sykes.

En klassisk karlakarlsrespons på allt detta är att rya om att det handlar om kvinnor så hiskeliga att de aldrig får en karl. Eller allt är feministers fel.

Det är att lägga debatten på pilsnerfilmsnivå.

De flesta kvinnor hatar inte män. Vi lever, jobbar och älskar gärna med män, lever hellre tillsammans med en partner än utan. Men inte till vilket pris som helst.

Besserwissig grabbighet imponerar kanske på andra män. Kvinnor kräver mer:

Välutbildade, engagerade män som är intellektuella sparringpartners, som bidrar till det gemensamma hemmet med mer än sin lön och som uppmuntrar och stöttar sin partner också i yrkeslivet ligger bra till.

Jämställdhet är sexigt – men grottmannen lever farligt.