Pang på spräckta myter

Han menar att det finns många sega ”sanningar” om kvinnor och män i samhället. Och han har rätt. Feminismens apologeter måste utmanas.

Fast det betyder inte att allt som sägs om olika villkor är nonsens.

Nu sätts Ströms spik under lupp.

I Ekonomisk debatt 7/2011 nagelfar de fyra nationalekonomerna Anne Boschini, Astri Muren, Mårten Palme och Mats Persson Ströms bok.

Kön är en social konstruktion. ”Man föds inte till kvinna, man blir det”, med den franska filosofen Simone de Beauvoirs ord.

Myt nummer ett, menar Ström – och hänvisar till genetiska skillnader.

Han tar spjärn mot professor emeritus Annica Dahlström som i boken Könet sitter i hjärnan hävdar att mäns intelligens rör sig i ett bredare spann än kvinnors.

De fyra kritikerna konstaterar att Ström bygger upp bilden av en motståndare som egentligen inte finns och utrustar denna med extrema åsikter. Ett gammalt debattknep.

”Ingen seriös människa anser väl att alla könsskillnader uteslutande kan förklaras med sociala faktorer?”

Bilden av större spridning i manlig intelligens, fler träskallar och fler snillen, är inte entydig. ”I synnerhet verkar det som om överskottet av mycket matematiskt begåvade pojkar minskar eller rent av försvinner i samhällen som kännetecknas av hög jämlikhet mellan könen.”

Myt nummer två: ”Kvinnor får lägre lön för samma jobb.”

Så är det inte om statistiken rensas för sådant som skillnader i arbetstid, antal år i yrket och chefskap, menar Ström:

”Lönesättningen är jämställd.”

Han citerar arbetsgivarnas organisationer, som – föga förvånande – försäkrar att arbetsgivarna inte diskriminerar. Han citerar selektivt, påpekar forskarna: Eva Meyerssons och Trond Petersens studie från 1997 säger inte bara ”direkt lönediskriminering är inte längre ett problem”, den ringar också in en oförklarad löneskillnad på 1,5 procent i LO-kollektivet och 5 procent för tjänstemännen.

I grunden handlar det trots allt snarare om karriärmöjligheter:

”Kvinnliga börs-vd:ar får kanske lika hög lön som manliga börs-vd:ar – men ytterst få kvinnor får dessa jobb.”

Ström påstår att glastaket är en myt: kvinnor är bara inte lika intresserade av att göra karriär. Han hänvisar till svajiga webbenkäter för att belägga en påstådd hemmafrutrend: ”Även om dessa undersökningar inte är statistiskt signifikanta ger de en god indikation på hur stämningsläget är.”

Däremot frågar han inte Meyersson och Petersen, som han tidigare lyft fram som auktoriteter – ”deras uppfattning är att det faktiskt existerar ett sådant glastak”, konstateras i Ekonomisk debatt.

Att män slår kvinnor kallar Ström en myt, eftersom män är det kön som drabbas mest av våld och det är ”betydligt vanligare att kvinnor slår män än vad debatten ger sken av”.

Män är våldsoffer oftare än kvinnor, sant, men det handlar om olika våld, skriver de fyra forskarna:

Män drabbas utomhus och förövaren är ofta okänd, kvinnor främst inomhus med förövare de känner, enligt Brottsförebyggande rådet. Dessutom är detta våld ofta upprepat och grövre.

Att kvinnor dubbelarbetar mer än män kallar Ström en myt: Tidsanvändningsundersökningen från Statistiska centralbyrån visar att män jobbar 19 minuter mer per dag än kvinnor när hemarbete och förvärvsarbete räknas samman.

Fast han slarvar med statistiken: studien visar nämligen, nedbrutet på grupp, att kvinnor i barnfamiljer jobbar nästan 40 minuter längre per dag än männen.

Ström har skäl att tacka för uppmärksamheten. För som han själv skriver:

”Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund.”

Forskarna bidrar till detta – och ger en tunn debattbok större tyngd genom att ta den på fullaste allvar:

”Vi har visat att forskningen inte är så entydig som Pär Ström vill göra gällande på något av de områden som han tar upp.”

Jämställdhetsdebatten i Sverige förs alltför ofta enligt givna mallar och bara vissa debattörer gör sig besväret att delta. Ström gör jämställdheten en tjänst då han ifrågasätter. De fyra forskarna i Ekonomisk debatt bidrar då de kräver att han följer reglerna för den forskning han åberopar.

Nu gör ju inte Ström direkt slarvsylta av feminismen – pärmbildens rosa ballong spricker inte med en smäll – och de fyra forskarna rullar honom inte direkt i tjära och fjädrar.

Men lite rafflande är det med en fajt om sanningar och ”sanningar”.

Det förtjänar jämställdheten.