Norden, så klart

Ett lokaltåg bort ligger det nära utlandet, Köpenhamn. I tisdags firades självständighetsdagen på Finlands ambassad där. En bit Finland. I onsdags blev det kort tripp över Bron igen och flyg norröver:

Hemifrån Malmö. Till Helsingfors, där jag växte upp; ”hemma”. Och så den där känslan när planet sent på kvällen går ner för landning på Kastrup: ”Äntligen hemma.”

Så nära är Norden.

Korruption stör både ekonomin och demokratin. Föga förvånande är de minst korrupta staterna också välmående välfärdsländer.

Världens minst korrumperade land 2011 ligger på andra sidan jorden, enligt organisationen Transparency Internationals Corruption Perceptions Index är det Nya Zeeland.

Silvret delas av Danmark och Finland, följt av Sverige – även om korruption och maktmissbruk i Sverige sannolikt är ”värre än vad vår offentliga självbild traditionellt medgivit”, menar forskarna Gissur Ó Erlingsson och Jonas Linde i Ekonomisk debatt (8.11). Kloka ord, inte minst med tanke på rapporteringen om en fortsatt ”Göteborgsanda”.

Norge kommer sexa och Island på trettonde plats – av 183 länder.

Tre nordiska EU-länder i topp, ett med euron och två utan. Det handlar alltså inte om valutan.

Länder i eurozonen som drabbats av skuldkrisen placerar sig också sämst bland EU-medlemmar i korruptionsindex. De är drabbade delvis på grund av myndigheternas misslyckande med att tackla de mutor och den skatteflykt som driver på skuldkrisen, konstaterar Transparency International.

Veckans toppmöte i Bryssel gav vaga besked.

Kan eurosamarbetet överleva?

Hur, i så fall?

Och, om inte, vad följer sedan?

Hårda bandage behövs – och många är beredda att svälja besk medicin: toppmötet beslutade om mer pengar till krishanteringen och striktare finanspolitik med ett mellanstatligt avtal om mer budgetdisciplin.

Den gemensamma valutan är kittet i EU, det europeiska bygget för fred och demokrati. En lång eurokris skulle sluka energi på bekostnad av integration och utvidgning – så flyttade också toppmötet fram frågan om Serbiens medlemskap.

Efter drygt 50 framgångsrika år riskerar utvecklingen att stanna upp.

Men det kan gå värre:

Kraschar eurosamarbetet följer en ekonomisk kris som är svår att föreställa sig. Bankkonkurser. Mass­arbetslöshet. Växande motsättningar, högerextremism, rasism.

Flera bedömare menar att Europa delas.

Då öppnas för ett nordeuropeiskt samarbete med Tyskland och Ryssland som kärna. Tänk Östersjösamarbete. Tänk Nord Stream.

Sydsvenskans tidigare krönikör Bengt Lindroth målar i Newsmill/Veckans Affärer upp ett svagt EU som allt mer sammanfaller med Nato, från Atlanten till Ural. Sydvästeuropa och Nordafrika blir ett nav, Sydösteuropa och Turkiet ett annat, Storbritannien glider tillbaka in i splendid isolation och så finns ”Nordeuropa i en gradvis integrationsprocess med Tyskland och Ryssland som huvudrollsinnehavare”.

Inte minst då behöver Norden stå starkt.

Men oavsett hur det går med EU så finns här fem länder lika så in i Norden – på det värdemässiga och självklara sätt som EU-länderna inte har förutsättningar att bli.

En särskild typ av demokrati som kännetecknas av höga skatter, en stor offentlig sektor och en generös välfärd.

Samma syn på korruption.

Samhällen byggda på tillit – ett handslag räcker långt.

Nästan samma språk – jodå, bildade finnar kan svenska och islänningar skandinaviska.

Det speciella regelverket i det nordiska samarbetet har redan närmat länderna mer än EU på flera områden.

Formgivning – Helsingfors är World Design Capital 2012 – och en natur som lockar turister samt en unik allemansrätt i Sverige, Norge och Finland.

Om Norden vore en förbundsstat skulle den vara världens tionde största ekonomi, framhåller Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco, när han talar sig varm för denna federation. Här finns skog, malm, fisk, jordbruk, stark industri, vattenkraft, olja och gas – snart också modern finsk kärnkraft – och en välutbildad befolkning.

Om eurosamarbetet fallerar vore en nordisk valuta en självklarhet, menar han och bland annat Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, kan se poängen: Norden är ett mer optimalt valutaområde än eurozonen.

Thorvald Stoltenberg, tidigare norsk utrikesminister, tycker rentav att här finns potential för en försvarsunion.

Norden är inte ett alternativ till EU eller Nato.

Norden är Norden.

Med eget existensberättigande.

Men samarbetet får inte avvecklas, det ska utvecklas. Finns det förutsättningar för en union någonstans i Europa så är det här.