Malmö är granne med Haag

Skotten i Malmö ekar i Haag.

Också EU-skeptiker brukar medge att unionen kan vara till nytta när det gäller att bekämpa gränsöverskridande brottslighet.

När det skjuts i Malmö ska det därför inte bara eka i Haag, polisen ska snabbt och enkelt kunna få hjälp av sina europeiska kolleger.

Och nu har det skjutits i Malmö: fjolåret slutade med en rad mord och detta år började lika dystert. Fallen är fortfarande ouppklarade, men sannolikheten för att åtminstone en del av dem är kopplade till gränsöverskridande brottslighet är inte liten.

Därför var det logiskt att justitieminister Beatrice Ask (M) hade Cecilia Malmström med sig under sitt besök i polishuset på Davidshall igår; Malmström är EU-kommissionär med ansvar för bland annat EU:s arbete mot den organiserade brottsligheten.

Syftet var att diskutera den organiserade brottsligheten och situationen med illegala vapen med polisledningen.

”Mycket görs lokalt och på nationell nivå”, konstaterade Malmström efter mötet, men hon ville se på vilket sätt EU kan bidra och lovade ta med sig önskemål till Haag.

I Haag finns Europol som har hand om kriminalunderrättelser för hela unionen.

Tanken är att det med personal – polis, tull och invandringsmyndigheter – från alla medlemsländer ska gå att snabbt få fram fordonsuppgifter, fingeravtryck och DNA över nationsgränserna. Det handlar om att lita på varandra – och det fungerar, försäkrar Malmström.

En EU-myndighet utan byråkrati och krångel? Byggd på tillit? Må det?

Jodå, försäkrar länskriminalens operative chef Börje Sjöholm, som har ansvaret för de aktuella mordutredningarna:

En svensk polis som behöver hjälp ringer upp den svenske representanten i polishuset i Haag och så hojtar svensken direkt ut i korridoren om hjälp av representanten för, säg, Nederländerna, som snabbt får fram ett svar eller en kontakt. För att uttrycka det enkelt.

Men har inte polisen i Skåne större nytta av att ropa rakt över Sundet?

Visst. De som sett Bron/Broen på TV kan tro att samarbetet är valhänt och lite grinigt, men Sjöholm försäkrar att också det fungerar utmärkt. Informationsutbyte är vardag och vid insatser gäller det bara att på väg mot Bron ringa danskt polisbefäl för klartecken. I regel ordnas det i flygande fläng.

Förväntningarna är stora:

När det skjuts i Malmö ska det eka i Haag.

EU förväntas vara en del av kampen mot den internationella brottsligheten, en del av lösningen. Fast många ser EU som problemet:

Öppna gränser bidrar till fri rörlighet inte bara för varor, tjänster och arbetskraft, utan också vapen och droger. Detta är ett favoritargument för EU-skeptiska populister – som Dansk folkeparti, som också till slut lyckades få igenom sin dröm om ”en broklap i Øresundsbroen”.

Tills EU i höstas stoppade de danska gränskontrollerna.

Ingen analys, ingen riskbedömning, bara populism och inrikespolitisk kamp, konstaterar Malmström om de bångstyriga danskarna: ”Hela EU-projektet bygger på att vi ska ha fri rörlighet.”

Självfallet.

Nyttan är så mycket större än avigsidorna.

Också för Malmö.

Nu var Malmström här för att diskutera polisarbetet, men också de andra frågorna i hennes kommissionärsportfölj – asyl- och migrationsfrågor – är viktiga för vardagen i Malmö.

Länderna i unionen måste ta ett större solidariskt ansvar för de strömmar av människor från tredje land som lyckas ta sig in i ”Fästning Europa”, precis som kommunerna i Sverige måste ta ett större solidariskt ansvar för de som kommer till vårt land.

Där har Malmström mycket att göra – i rejält motlut.

Den ekonomiska krisen ökar inte solidariteten, tvärtom, och högerextremism på frammarsch skärper motsättningarna mellan olika medlemsländer.

Malmö är en fantastisk stad. Dynamisk, optimistisk, framtidsinriktad. Men det finns två problem som hotar att bryta trenden:

*Den grova brottsligheten.

*Den växande segregationen.

Rasister och virrpannor kommer aldrig att överge bilden av ”en förlorad stad”. Myterna om Sveriges Chicago kommer att leva vidare. Konspirationsteorierna kommer att handla om ”multikulti” som en sammansvärjning mot det goda samhället.

Men Beatrice Ask och Cecilia Malmström, staten och EU, måste medverka till att polisen klarar upp brotten och till att segregationen bryts. Det måste lyckas om Malmö också framöver ska vara Sveriges mest lockande stad.

Lite shabby chic. Men trygg.