Samvetet hukar inför partipiskan

Publicerad 14 juni 2008 0.05 Uppdaterad 14 juni 2008 0.05

Heidi Avellan.
Två tankar i huvudet, samtidigt. Ibland blir det en för mycket. Som nu för den borgerliga alliansregeringen:

Partier som å ena sidan vill kalla sig liberala – å andra sidan driver igenom massavlyssning.

Partier som å ena sidan vill stärka personvalet – å den andra låter partipiskan vina.

Nyligen gick alliansen och miljöpartiet ut i ett gemensamt utspel om en konstitutionell reform, med bland annat ett stärkt personval. Motiveringen som presenterades på DN Debatt var att ”personvalet stärker banden mellan väljare och valda och vitaliserar på så sätt vår demokrati”.

Så rätt. Angeläget. Klokt.

Men ihåligt:

På onsdag röstar riksdagen om det kontroversiella förslaget att Försvarets radioanstalt, FRA, skall kunna avlyssna trådburen telefon- och datatrafik – som webb, SMS, chattar, mejl, bloggar – över landets gränser.

Det förslag som för ett år sedan lades på is har modifierats och allianspolitikerna hävdar nu att det stärker rättssäkerheten: det krävs ”synnerliga skäl” för spaning.

Fast fortfarande kan vem som helst drabbas.

Varför hörs inte vilda protester från folket? Varför bär ingen plakat? En handfull läsare hävdar att det är mediernas fel, att vi inte uppmärksammat detta. Ändå har Sydsvenskan och andra liberala tidningar gång på gång kritiserat hela idén. För döva öron, uppenbarligen.

Hundarna skäller, men karavanen går vidare.


Vänsterpartiet har i denna fråga varit mer liberalt än de förment liberala centerpartiet och folkpartiet, v vill slippa detta övervakningssamhälle och ställer privatlivet före staten. Lite pikant.

FRA-lagens syfte är att möta yttre hot mot rikets säkerhet. Självfallet måste terrorister bekämpas, självklart måste underrättelsetjänsten försöka hitta dem som planerar terrordåd och visst kan det kräva avlyssning.

Men det måste vara undantaget.

Tillskyndarna hävdar bestämt att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta. Men i praktiken riskerar vi alla att bli behandlade som vore vi brottslingar tills vi har bevisat motsatsen. Dessutom är det naivt att tro att staten i all framtid bara vill vårt bästa.


Alliansen offrar den personliga integriteten och yttrandefriheten i terrorbekämpningens namn. Källskyddet och meddelarfriheten är hotade, eftersom också kontakter med medierna kan avlyssnas.

De som angriper vårt öppna samhälle har därmed redan vunnit. Det behövs inga fler bomber. Vi ger upp frivilligt, böjer oss för dem som hatar demokratin.

Allianspartierna är överens och därmed är majoriteten tryggad.

Allt som krävs för att stoppa denna signalspaning är dock att fyra liberala riksdagsledamöter följer sitt samvete. Den kampanj som nu pågår – från bland annat riksdagspartiernas ungdomsförbund och tankesmedjan Timbro – tycks syfta just till att ge minst fyra råg i ryggen.

En av dem är Fredrick Federley (c), den ende borgerlige riksdagsman som i fjol protesterade genom att lägga ner sin röst. Valet stod mellan karriär och lojalitet med partiet å ena sidan och eget samvete och lojalitet med väljarna å den andra, sade han. Och valde det senare.

Nu antyder han att han inte tänker göra om det. Att priset blev för högt. ”Man gör sig själv till internparia”, sade han i Studio ett på torsdagen.

Fast frågan är om han inte snarare bygger upp en martyrimage, för han säger också att han inte bestämmer sig slutgiltigt före gruppmötet på måndag. Det är alltså inte uteslutet att han väljer att framstå som liberalismens förkämpe, trots priset.

Särskilt om lagen kan klubbas ändå.

Federley tog sig till riksdagen med hjälp av en personvalskampanj.

Likväl gäller alltså partidisciplinen också honom: partiets linje kompromissas fram och sedan förväntas alla följa den. Inte minst när partiet är i regeringsställning.

Ledamöterna ses i första hand som representanter för sina partier och när en ledamot inte kan stå för linjen är lösningen att kvitta ut sig. Det har Birgitta Ohlsson (fp) valt att göra.

Men övriga kritiker dagtingar alltså med sitt samvete på onsdag.


Riksdagsveteranen Barbro Westerholm (fp) konstaterade efter en sju år lång paus från riksdagen att ledamöterna har fått mindre att säga till om: det har blivit svårare för enskilda att påverka, det är ovanligare med fri röstning och toleransen för oliktänkande har minskat, sade hon i Göteborgs-Posten.

En trist trend.

Hur var det nu de formulerade sig?

”Personvalet stärker banden mellan väljare och valda och vitaliserar demokratin.”

Förvisso.

Fast då måste de folkvalda agera som personer.

Helst redan på onsdag.

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "Samvetet hukar inför partipiskan"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu