Vidunderlig femtedel

Nej. Basta.

Jämställdhet är en fråga för kvinnor och män. Då får männen inte stängas ute från debatten. Dessutom är mångfald bättre än enfald – könsblandade grupper är smartare.

Därför satt också Ville Niinistö på scenen i onsdags, finsk grön riksdagsman som i Sverige är mer känd som språkröret Maria Wetterstrands (MP) man.

Som en av fem. En femtedel av panelen. 20 procent.

Det var bara början, för under samtalet dök denna femtedel upp, precis som på många ställen i Statistiska centralbyråns På tal om kvinnor och män – lathund om jämställdhet 2008. Som om omkring 20 procent vore en könens kontrapunkt när det gäller jobb och familj:

Svenska pappor tar ut 21,5 procent av föräldradagarna. Mammorna blir fortfarande mer föräldrar än papporna när barnen kommer.

Enligt Center for Corporate Diversity utgör kvinnorna 22 procent av ledamöterna i styrelserna i de 500 största bolagen i Norden. I Norge ökade andelen efter lagstadgad kvotering mellan 2004 och 2008 från 22 till 31 procent.

I de 50 största svenska bolagen är kvinnornas andel i styrelserna 21 procent.

I kommunala bolagsstyrelser – som politikerna kunde påverka utan kvothot – är andelen 22 procent.

Av kvinnorna i arbetsför ålder förvärvsarbetar 19 procent inte.

Dagis och fritids är fortfarande en kvinnlig värld, men bland fritidspedagogerna utgör männen 23 procent.

18 procent av kvinnorna arbetar i vad SCB kallar ”jämställda yrken” – mot 15 procent av männen.

Kvinnornas andel inom försvaret är 18 procent. Fast 95 procent av yrkesofficerarna är förstås män.

Kvinnorna utgör 23 procent av chefer i privat sektor. Fast 99 procent av styrelseordförandena och 98 procent av VD:arna i svenska börsbolag är män.

Ungefär en femtedel.

Inte stor sanning eller mystik. Men lite intressant.

Frågan om individualiserad föräldraförsäkring – att denna precis som alla andra sociala försäkringar skulle göras personlig, så att den som betalar in till försäkringen från sitt löneutrymme också är den som lyfter pengarna – har tystnat i dessa kristider.

Risken finns att jämställdheten åter en gång tar ett steg bakåt när ekonomin är dålig. Frågan är vad krisen gör med kvinnor respektive män.

I det exportberoende Sverige har männen drabbats hårdare i krisens början: antalet sysselsatta mellan 15 och 74 år uppgick i mars till 4 459 000, en minskning jämfört med föregående år med 70 000 personer av vilka män utgjorde 56 000, uppger SCB.

Bara en femtedel av dem som mist jobbet är alltså kvinnor.

Men nu töms den gemensamma kassakistan raskt och de offentliga jobben är i fara. Då drabbas fler kvinnor, för den svenska arbetsmarknaden är fortfarande extremt segregerad: två av tre kvinnor, 67 procent, arbetar i kvinnodominerade yrken och 72 procent av männen i mansdominerade; ytterligheterna är undersköterska respektive lastbils- och långtradarförare.

Hälften av de kvinnor som förvärvsarbetar jobbar i offentlig sektor. För männen är andelen ... en femtedel.

Efter tidigare kriser har jobben i industrin återuppstått. Hur det går denna gång är vanskligt att sia om, den globala strukturomvandlingen kan bli omfattande.

Men säkert är att det som försvinner i den offentliga sektorn – kvinnojobb – ofta rationaliseras bort för gott. Spartrycket är konstant när effektiviseringar inte är självklara: när produktiviteten stiger snabbare i industrin än i tjänstesektorn blir tjänster relativt sett dyrare.

Det går inte att spela Beethovens nia snabbare idag än då den skrevs. Att mata en gammal dam tar den tid det tar.

Så ser den ut, Baumols sjuka.

Den nordiska debatten i onsdags slog för övrigt fast att det finns skillnader mellan de nordiska länderna vad gäller jämställdheten, men internationellt sett är de ändå ganska lika. Mest jämställda i världen är Sverige och Norge.

Välfärdsländer. Effektiva ekonomier. Och jämställda.

Någon som är förvånad över att det lönar sig att utnyttja hela begåvningsreserven?

Jämställdhet är inte statistik, men statistik ger en bild av jämställdheten.

”En femtedel” betyder att det är en bit kvar till hälften.