Jobben, dumbom

S kan alltså ta revansch i år. Novus opinion väljarindex påminde igår om att de rödgrönas ledning är övertygande med 50,2 procent mot alliansens 44,0.

Att M lyckats sköta statsfinanserna kan vara lika ointressant i september som när S med Göran Persson en gång hade fått ordning på pengarna.

När arbetarrörelsen firar första maj borde det handla om jobben och om varför politikens röda alternativ är bäst skickat att sköta frågan.

Men igår lovade S-ledaren Mona Sahlin mer till dem som har arbetat: med 7,5 miljarder kr skall skatteskillnaden mellan pensionärer och löntagare halveras. Hon lovade mer till dem som inte arbetar: taket i a-kassan skall höjas, från 680 kronor per dag till 950 kronor. Medan många löntagare måste räkna med högre skatt efter en rödgrön valseger.

Mest fokuserade hon ändå på motståndarna – och lanserade ordet ”högerhärva”, uppenbart inspirerat av ”rödgrön röra”, men inte lika slagfärdigt. Särskilt inte när hon inte kunde låta bli att fördärva med färg:

”Djupblå högerhärva” saknar finess, Sahlin. Glöm det.

Oppositionsledaren presenterade inget nytt jobbrecept. Bättre infrastruktur och utbildning är bra, men ingen snabb lösning, lika litet som tumskruvar på arbetsgivarna:

”Heltid skall vara en rättighet, deltid en möjlighet.”

”Rätt till arbete, plikt att arbeta och solidaritet när man hindras att jobba”, det är arbetslinjen.

Bekanta fraser. Men Sahlin pekade åtminstone på problemet. För fyra år sedan, första maj 2006, visade dåvarande statsministern Göran Persson (S) ingen sjukdomsinsikt:

”Målet om fyra procents arbetslöshet kommer att nås i år. I den meningen är frågan löst.”

De orden fick han fick äta upp och äta upp och serverades dem sedan ännu till dessert.

Fyra år senare ligger arbetslösheten långt över nivån 2006 – å andra sidan befinner vi oss inte heller mitt i en historiskt lång högkonjunktur.

Den borgerliga alliansregeringen har levererat på punkt efter punkt, den har betat av sina vallöften. Men på en punkt har den gått bet:

Jobben.

Och detta är allianspolitikens själva kärna. Trots den internationella ekonomiska krisen måste ett misslyckande kallas ett misslyckande.

Det finns frågor politiker inte kan runda. Med Bill Clintons bevingade ord från det amerikanska presidentvalet 1992:

”It’s the economy, stupid.”

Svensk välfärd bygger på jobb, det är den svenska modellen. Och om detta handlar svenska val:

Jobben, dumbom.