Rika barn leka bäst

Rätt ryggsäck, mat, umgänge. Medelklassen månar om sina barn och ängsligheten ligger som en snuttefilt över vardagen.

Lyxproblem?

Somliga går i trasiga skor. Malmö toppar listan över barnfattigdom i Sverige, men fattiga barn finns också i Lund och Staffanstorp och Burlöv ...

Barn som inte kan syssla med någon hobby alls för att familjens pengar inte räcker till vardagen. Som aldrig går på kalas för att presenter kostar. Som aldrig, aldrig kräver att få ett par Converse. Veckopeng? Glöm det.

Barn som bara kan drömma om att åka bort under sommarlovet, som inte får äta sig mätta varje dag. Som därför har ont i magen, i huvudet, i själen.

Lyxproblem?

Den torftiga vardag som beskrevs i Sydsvenskans serie ”Växa upp fattig” förra veckan ligger långt från misären för miljoner av världens barn, långt från tiggeri och skitiga kåkstäder. Men också långt från den vardag som majoriteten av barn i Sverige har, med ridlektioner och mobil.

Fattigdom är ingen barnsjukdom. Föräldrars sociala och ekonomiska utsatthet går i arv.

Hur kunde det bli så här?

Livet kommer inte med en manual, föräldrars livsval får konsekvenser för barnen. Men när det gäller att hitta en väg ut behövs mer än empati:

Utbildning – bra skola och rättvisa betyg.

Jobb – för utkomst och självförtroende.

Den som är arbetslös som ung löper flera gånger större risk att vara marginaliserad också som vuxen, visar Lundaforskaren Anna Angelins avhandling Den dubbla vanmaktens logik. En studie om långvarig arbetslöshet och socialbidragstagande bland unga vuxna.

Hon visar att mer än var tionde av de unga i tjugoårsåldern som under 90-talskrisen gick utan jobb länge eller levde på socialbidrag var arbetslös också tio år senare.

Drygt var tionde.

Den som är marginaliserad som ung löper sex–sju gånger större risk än andra att stå utanför också senare i livet. När dessa unga vuxna nu blir föräldrar så finns en ökad risk för att barnen växer upp fattiga.

Är det föräldrarnas fel? De vuxnas ansvar? Skall de unga själva ta sig i kragen?

Ja. Absolut. Visst.

Men det vore naivt att tro att trenden kan brytas utan hjälp. Och det samhälle som inte ställer upp saknar både hjärta och hjärna:

Människor i utanförskap kostar. De bidrar inte. Dessutom vet vi att morgondagens välfärd kräver att alla jobbar mer.

Samhället har inte råd att inte hjälpa, krasst sagt.

Men bomben tickar:

Var fjärde ung i Sverige saknar jobb just nu. Ungdomsarbetslösheten hör till de högsta i Europa, den är högre än under den 90-talskris som Anna Angelin ser effekterna av. Och i dagens kris skall jätteårskullarna, de som föddes under babyboomen 1990 och 1991, ut i vuxenlivet.

Kalla det en utmaning.

Anna Angelin deltog i måndags då Stadsmissionen ordnade ett samtal i Malmö med temat ”vad kan vi göra åt ungas utsatthet”. Jag ledde den angelägna debatten och kan intyga att alla sex politiska partier på plats – S, M, FP, V, KD och MP – ser problemet och vill göra något åt det.

Men vad? Det finns ingen quick fix – och inga lösningar som passar alla.

Vänsterns tal om ”strukturer” hjälper inte Pelle som inte kan vara med på skolutflykten för att mamma inte har råd med matsäck.

Det är individer som har problem, därför måste också lösningarna vara individuella – oavsett vad reglerna för det sociala skyddsnätet säger.

Det kan handla om att en ensam pappa får råd att äntligen slutföra skolan, att en mamma får pengar till körkort eller något annat väldigt konkret som lyckas bryta den ”dubbla vanmakt” som Angelin pekar på.

Annars riskerar både fattigdomen i sig, skammen, den dåliga hälsan och känslan av att inte duga och inte räknas att gå i arv.

Snacka om utanförskap.

Självklart handlar det också om den unga själv.

Baskrav är bra skola; verkligheten är att 29,2 procent gick ut grundskolan i Malmö i fjol utan behörighet för gymnasiet. Praktikplatser eller lärlingsutbildning behövs, inte minst för skoltrötta, och komvux för den som behöver komplettera betyg.

Men en vuxen i vardagen som orkar bry sig kan vara minst lika viktig.

För medelklassen är barn idag ofta en chic accessoar.

På designade soffbord ligger drivor av livsstilsmagasin för föräldrar, kottarna pyntas i Burberry, armador av tiotusenkronorsvagnar korkar igen lattefiken.

Samtidigt, i en annan del av staden, traskar somliga barn vidare i trasiga skor.