Ghezali tycks vara en av tre svenskar som gripits i Pakistan. Detsamma måste
gälla nu som när han greps 2001 och flögs till det amerikanska
Guantánamolägret på Kuba där han satt fången i över två år:
Ingen skall berövas sina mänskliga rättigheter.
Inte ens om man misstänks ha samröre med terrornätverket al-Qaida.
Ghezali fick hela det svenska diplomatiska maskineriet att bearbeta USA. 2004
fick han åka regeringsplanet hem till Sverige. Att han sedan återvänt till
Pakistan, om så bara för att återuppleva den vackra naturen, kan tyckas
provocerande.
Och ändå. Rättssäkerhet måste gälla också honom.
Guantánamolägret var ett stort misstag. Att sätta elementära rättsprinciper ur
spel är inte värdigt den amerikanska demokratin. Dessutom försvårade
fånghanteringen för USA att få internationell uppslutning i kriget mot
terrorismen.
En kamp mot terrorismen pågår än.
En tydlig front går i Afghanistan.
Det sägs ofta att västmakternas krig i Afghanistan omöjligt kan vinnas. Det
raljeras om att greker, perser, mongoler, britter, ryssar och amerikaner har
försökt men att ingen kan tämja Afghanistan.
När tragedier inträffar, som den i afghanska Kunduz nyligen, är det lätt att
bli missmodig. Två tankbilar kapades av talibanska upprorsmän och Natoflyg
svarade med bomber. 60–70 civila kan ha dött, av dessa var många barn.
”Varje oskyldig människa som dödas är en för mycket”, sade Tysklands
förbundskansler Angela Merkel och hon har givetvis rätt. Samtidigt som alla
vet att militära konflikter skördar civila offer.
Stödet för de internationella insatserna i Afghanistan riskerar att minska
rejält. Inte bara i Afghanistan. I den tyska valrörelsen diskuteras att ta
hem de 4 200 tyska soldaterna.
Kan inte insatserna i Afghanistan bli framgångsrika?
Jo, förhoppningsvis. Mest hoppingivande kan, paradoxalt nog, vara att USA nu
medger att kriget kanske inte går att vinna, åtminstone inte med den gamla
strategin.
Den nye chefen för Isafstyrkan, USA-generalen Stanley A McChrystal, har
slagit fast att flyganfallen måste minimeras. Civila skall skyddas. Isaf
måste ägna 95 procent av sin kraft på att skapa förtroende hos 95 procent av
befolkningen. Två dödade talibaner innebär inte två fiender färre, resonerar
McChrystal, utan tio nya. Det är afghansk matematik.
En ny, klokare Natostrategi. Plus EU-ledarnas tal om ökat civilt stöd till
afghanerna så att landet kan förstärka polisväsendet och bekämpa korruption.
Det talar för framgång i byggandet av afghansk stabilitet, så att
befolkningen får en dräglig tillvaro och grogrunden för terrorism undanröjs.
Mehdi Ghezali och hans resor i Pakistan får rubrikerna. Men det är de
hundratals svenskar som i Isafstyrkan i Afghanistan försvarar frihet och
demokrati som är värda folkets stöd.