Att organisationen Stockholm Pride i år firar tioårsjubileum belyser hur ung
den politiska gayrörelsen är. Det började 1969 i New York med det så kallade
Stonewallupproret, som snabbt spred sig till andra storstäder.
Sedan 70-talet har rörelsen, där den fått tillåtelse att verka, bit för bit
kunnat skörda politiska framgångar – trots aidsskräck och segsliten
homofobi.
Striden på senare år har gällt legalisering av samkönade äktenskap med lyckad
utgång i en rad EU-länder, senast i Norge och i amerikanska delstater, som
Kalifornien. Sydafrika är numera ett föregångsland med sin nya könsneutrala
grundlag.
Det är olyckligt att Sverige riskerar att hamna på efterkälken, på grund av
kristdemokraterna. Partiet, även om det visar tecken på inre splittring i
frågan, blockerar i praktiken en regeringsproposition om en ny, könsneutral
äktenskapslag.
Kd-ledaren Göran Hägglund har tagit tillfället i akt och skissat på en de
facto bevarad, exklusiv äktenskapsstatus för heterosexuella.
En bättre lösning är den som statsminister Fredrik Reinfeldt (m) luftat: en
proposition läggs fram ändå – utan kd – och ledamöter får samvetsrösta. Det
fungerade 1994, då Reinfeldt röstade emot moderaternas partilinje, till stöd
för partnerskapslagen.
Årets Europride-tema är – som festivalmottot Swedish sin, breaking borders
kanske antyder – förhållandena i östeuropeiska länder. Här har utvecklingen
gått i stå eller strävat bakåt, till följd av extrema motrörelser som känner
sig fria att propagera hat.
EU-minister Cecilia Malmström (fp) tar i dagens invigningstal fasta på EU:s
roll som garant för mänskliga rättigheter. Att dessa ingalunda är självklara
för hbt-personer i Central- och Östeuropa kunde hon konstatera som deltagare
på förra sommarens Prideparad i Warszawa – vilken kunde genomföras i skydd
av en gedigen polisinsats.
Hbt-frågan måste nu föras högre upp på EU:s dagordning. Här kan Sverige vara
pådrivande, exempelvis via EU-byrån för mänskliga rättigheter i Wien.
Warszawa står som första östeuropeiska stad värd för Europride 2010. Hur skall
svenska EU-påtryckningar då uppfattas om Sverige väljer att behålla en
bigott äktenskapsbalk?
Sverige kan knappast längre tala med kluven tunga.