”Vi socialdemokrater kommer aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig
någon gång att göra oss beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig!”
Tydligare än så blir det inte. Kan man tycka.
Men den politiska verkligheten i landets 290 kommuner är inte alltid lika
enkel, rak och tydlig som en snitsig formulering i ett sommartal av en
socialdemokratisk partiledare.
Titta på Trelleborg.
I samband med valet 2006 förde dåvarande kommunalrådet Egil Ahl (S) samtal med
SD-företrädare om ett eventuellt samarbete för att S skulle kunna behålla
makten i kommunen.
Planerna gick om intet, Ahl fick avgå och en sexpartiallians med M i täten tog
över efter 85 års obrutet S-styre.
Häromdagen marscherade oppositionsrådet Catherine Persson (S) sida vid sida
med SD-företrädare i protest mot att gymnasium- och vuxenutbildningsnämnden
i Trelleborg infört en avgift på 1 000 kronor per termin för skolmaten på
gymnasiet.
”Avgiften kan bli en valfråga”, sade Catherine Persson till Trelleborgs
Allehanda, TA.
I detta kan hon ha rätt. Många gymnasieelever, och säkert också deras
föräldrar, är upprörda över avgiften. Här finns röster att värva – både för
S och SD.
Ingen skugga faller över de gymnasieelever som stod bakom demonstrationen.
Tvärtom – deras engagemang är ett demokratiskt föredöme. Eleverna fick också
beröm av kommunalrådet Ulf Bingsgård (M):
”De har gjort allt rätt”, sade han till TA i samband med demonstrationen.
I sakfrågan kan man ha olika åsikter. Givetvis vore det trevligt om alla
kommuner hade råd med gratis skolmat åt alla gymnasielever, utan att det
gick ut över andra verksamheter. Men i ett ekonomiskt trängt läge måste
prioriteringar göras.
Gymnasieskolan är frivillig, och det går utmärkt att ta en lunchlåda med sig
om man inte tycker att skolmaten är värd pengarna. Och avgifter finns även
på annat håll i den kommunala verksamheten, exempelvis i förskolan.
Både S och SD har överklagat avgiftsbeslutet till länsrätten. Beslutet hör
inte hemma i nämnden utan borde ha fattats av kommunfullmäktige, hävdar de.
Argumentet som S anger i sin inlaga är intressant:
”Den politiska majoriteten i gymnasium- och vuxenutbildningsnämnden är
annorlunda än i kommunfullmäktige och återspeglar således inte den
demokratiskt valda församlingen.”
Efter valet gjordes en överenskommelse om att tillsätta ett jämnt antal
ledamöter i nämnderna, och ge ordföranden utslagsröst. Detta för att inte SD
skulle få en vågmästarroll. S lade ner sina röster när beslutet klubbades.
I fullmäktige har S och SD tillsammans majoritet. Genom att föra upp frågan
dit kan de gemensamt ge alliansen smäll på fingrarna i en möjligen
valvinnande fråga.
Smart.
Om det nu inte var för det där med ”aldrig någonsin, aldrig någonstans”.
Tänk vad partiledarlivet vore enkelt om det räckte med att hålla tal.