”Att ha ett ideellt engagemang ligger i tiden”, förklarade Erik Zachrison på
Frivilligorganisationernas insamlingsråd i Dagens Industri häromdagen.
Generositeten värmer.
Att givandet numera kan se så olika ut gör säkert benägenheten att skänka
större. Idag kan givaren hålla personlig kontakt med ett fadderbarn på andra
sidan jordklotet. Diakonia förmedlar säkrare förlossningar till fattiga
kvinnor i Paraguay.
Gåvorna hade ändå kunnat vara större.
Inte minst Kristdemokraterna ligger på hårt för att införa avdragsrätt på
skatten för gåvor av skilda slag. Som stöd anges en formulering som de
borgerliga gick till val på 2006:
”Vi vill stimulera donationer från privatpersoner och företag till ideella
organisationer och forskning. Därför vill vi pröva möjligheten till
avdragsrätt för detta.”
Sprickan i regeringen är uppenbar. Det är tydligt att Anders Borg (M) hållit
emot.
Och finansministern har skäl att vara försiktig.
Självfallet finns fördelar med ett skatteavdrag. Samhällsengagemanget skulle
kunna öka. Stiftelser, föreningar, trossamfund, universitet och högskolor
hade fått mer pengar att röra sig med.
Kanske.
Den som läser Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet
(SOU 2009:59) får en hel del att fundera över. I Gåvoincitamentsutredningens
betänkande, som lades fram i juni i år och vars förslag under hösten varit
på remissrunda och nu granskas på finansdepartementet, slås fast att
nackdelarna väger tyngre än fördelarna.
Inte nog med att skattebortfallet beräknas till 615 miljoner kronor varje år.
Reglerna kan bli orättvisa, krångliga och lätta att kringgå.
Dessutom. I ett demokratiskt perspektiv går det att ifrågasätta att givare får
avgöra hur pengar som idag utgör gemensamma skattemedel skall användas.
Det kan, trots allt, vara klokt att inte riskera att minskade skatteintäkter
leder till sänkta anslag till forskning och bistånd den etablerade politiska
vägen, via riksdag och regering. En fara är ökad ryckighet i anslagen.
Gärna fler glada givare. Och gåvorna blir så att säga dubbelt uppskattade när
det, som idag, handlar om skattade pengar.