Under en stor del av dagen igår saknades nya uppgifter om vad som hände när
israelisk militär i måndags bordade skeppen i hjälpkonvojen till Gaza, först
framåt kvällen började ny information strömma ut. Och i avsaknad av fler
versioner än den israeliska militärens lämnades fältet vidöppet för
spekulationer.
Det bästa som kan sägas om ryktena är att de understryker vikten av en
grundlig utredning av sådant slag som nu krävs från många håll.
”Israels regering borde rimligen inse att man nu måste i alla fall begränsa
den katastrof för landet som denna operation inneburit”, skriver
utrikesminister Carl Bildt (M) på sin blogg. Han välkomnar det uttalande som
FN:s säkerhetsråd gjorde efter ett långt möte på natten mot tisdagen. Bland
annat fördömdes dödandet av civila och det uppmanades till en ”omedelbar,
opartisk, trovärdig och öppen utredning”.
Mötet drog ut på tiden till följd av oenighet om hur starka formuleringar som
det skulle tas till. Rådsmedlemmarna tycks även ha haft svårt att enas om
hur utredningen bör genomföras. Kina, Storbritannien och Frankrike krävde en
oberoende internationell utredning, medan USA tycktes nöja sig med att
Israel själv utreder händelsen.
Men en sådan utredning skulle aldrig uppfattas som trovärdig av alla parter
och gagnar därför inte heller Israel.
Att FN:s beryktade råd för mänskliga rättigheter tillsätter en utredning
garanterar å andra sidan inte heller sakliga bedömningar och neutralitet.
Som folkrättsdoktoranden Mark Klamberg påpekar är FN-beslut om utredningar
alltid politiska. FN:s säkerhetsråd framstår trots detta som det mest
trovärdiga alternativet och det ligger i Israels intresse att bidra till och
underlätta utredarnas arbete.
Våldet var inte acceptabelt.
Israel förtjänar mycket av den hårda kritik som nu hörs, även om det är
uppenbart att många av landets gamla fiender tar tillfället i akt att höja
tonläget.
Det finns mycket att svara på och det behövs en tydligare och långt mer
självkritisk bild av det som på hemmaplan redan kallas ”flottiljfiaskot”.
Måndagens officiella utsagor om kommandosoldaterna som de egentliga offren
togs knappt på allvar ens i israeliska medier.
Det får förutsättas att Jerusalem inte avsåg att bordningarna skulle få de
konsekvenser som de fick. Därför borde ytterligare fakta inte försvåra det
diplomatiska läget.
Oavsett hur utredningen görs kan slutsatserna färgas av politiska hänsyn. Men
det bör betonas att det nu ligger i Israels – lika väl som i omvärldens –
intresse att det så klart och tydligt som överhuvudtaget är möjligt slås
fast vad som hände där utanför kusten tidigt på måndagsmorgonen.