Inför hotet om vad många befarar kan bli en historiskt snabb och djup
ekonomisk nedgång var det inte heller svårt att hörsamma uppmaningen om ett
internationellt toppmöte. Resultatet blev ett G20-möte, som inleds i
Washington idag, med företrädare för både den industrialiserade världen och
de ”nya” ekonomierna i Asien och Latinamerika.
Initiativet kom från Storbritanniens premiärminister Gordon Brown och
Frankrikes president Nicolas Sarkozy. Båda har framhållit vikten av att
diskutera förändringar i de finansiella marknadernas regelverk och insatser
för att stimulera världsekonomin.
Frågan är om samsynen mellan de två sträcker sig längre än så.
Den konservative Sarkozy, med en dokumenterad svaghet för statliga ingripanden
och protektionistiska åtgärder, talar helst om en förestående ny era av
”globala regleringar”.
Labourledaren Brown varnar däremot uttryckligen för en återgång till
protektionism och framhåller istället betydelsen av globalt samordnade
skattesänkningar, frihandel och moderniserade finansmarknader.
Dessbättre har Brown fått kraftigt stöd från mötets värd, USA:s avgående
president George W Bush. I ett engagerat och lidelsefullt utspel tidigare i
veckan framhöll Bush att det vore ett ”fruktansvärt misstag” att låta krisen
underminera tilltron till marknadsekonomin.
Enligt Bush måste givetvis reglerna för den finansiella sektorn ses över, men
systemet behöver varken byggas om från grunden eller regleras in i minsta
detalj. Den ”långsiktiga lösningen på dagens problem är uthållig ekonomisk
tillväxt”, framhöll presidenten och tillade att ”den säkraste vägen att nå
tillväxt är genom fria marknader och fria människor”.
Han kunde gott lagt till fri handel.
Från andra håll i Bushadministrationen beskrivs trycket från de
protektionistiska krafterna i USA som det ”starkaste på 75 år”. Möjligen
skall det ses som varning till den tillträdande presidenten, demokraten
Barack Obama, som uttryckt förståelse för kraven på begränsningar i
frihandeln. Obefogad är varningen inte. Nya tullar och handelshinder skulle
bara förvärra situationen och försvåra en återhämtning – i USA och i övriga
världen.
Finansmarknaderna behöver smartare regleringar, inte fler och snårigare.
Politikernas vilja att visa handlingskraft får inte slå över i
klåfingrighet. Ledarna måste inse att de fria marknadskrafterna inte är
problemet, utan en oskiljaktig del av lösningen.
Det skadar inte att George W Bush påminner G20-mötets deltagare om det. Då har
han i alla fall lyckats få någonting rätt under åtta år i Vita huset.