Till Svenska Dagbladet säger regissören Henrik Dahl:
”Regeringen Reinfeldts arbetslinje, som även Socialdemokraterna har drivit,
bygger på en grundtanke som är barnslig, en kombination av morot och piska.
Man utgår från att vuxna inte vill ta ansvar och jobba. Det är en obehaglig
människosyn som går igen i pjäsen.”
Vad de senaste veckornas avslöjanden om sexuella trakasserier inom teaterns
värld säger om den människosyn och de incitamentsstrukturer som råder där,
är värt att fundera över. Här borde också finnas underlag för en pjäs. Om
den inte redan var tagen hade kanske Linje Lusta varit en passande titel.
Dahls uttalande är intressant främst för att det är så typiskt för mycket av
den kritik som riktas mot regeringen. När kraven på arbetslösa skärps, när
sjukskrivningsregler stramas åt, handlar det om ”en obehaglig människosyn”.
Politikerna är illvilliga, onda.
Sedan de borgerliga tog över regeringsmakten 2006 har antalet sjukskrivna
minskat rejält. Men nedgången började långt tidigare. Sjukskrivningstoppen
inföll 2002. I december månad detta år var 300 000 svenskar sjukskrivna. I
oktober förra året var det drygt 100 000. I gårdagens Sydsvenskan
konstaterades att de sjukskrivna inte varit färre på 29 år.
Andra länder har vandrat samma väg. Vid millennieskiftet låg Nederländerna
tillsammans med Sverige och Norge i topp i den europeiska
sjukskrivningsligan. Fyra år senare, 2004, hade den nederländska
sjukfrånvaron nästan halverats.
En förklaring var den så kallade Grindvaktslagen från 2002, som ökade pressen
på de nederländska arbetsgivarna att ingripa snabbt och på olika sätt
underlätta för de sjuka att komma tillbaka till arbetet.
Samma sak har nu hänt i Sverige.
”Den stora skillnaden mellan förr och nu är att alla ska agera tidigt. På
1990-talet kunde det ta två tre år, nu pratar man om några månader”,
konstaterade Göran Strandberg, rådgivare på Försäkringskassan, i lördagens
Sydsvenskan.
Att några av världens mest ambitiösa välfärdsstater, Nederländerna, Sverige
och Norge, där människor lever bättre och längre än kanske någon annanstans,
samtidigt kunde ha de högsta sjukskrivningstalen, tyder på systemfel.
Under många år förtidspensionerades människor i Sverige i parti och minut.
Andra förblev sjukskrivna, år ut och år in. Det kan inte vara en tid att
önska åter.
Systemskiftet har inte varit problemfritt. Enskilda har drabbats, det kan inte
förnekas. Som alltid när politiken byter riktning finns risk för att pendeln
slår över för långt åt motsatt håll, från låt gå till ingenting går.
Med regeringens nya sjukskrivningsregler flyttades fokus från sjukdom till
arbetsförmåga, från det negativa till det positiva, från vad människor inte
kan till vad de förmår.
Det är inget obehagligt med den människosynen.