Hoppas Shell ljuger

Det finns en intressant aspekt av BP:s fasansfulla olycka som krävde elva människoliv och som fick 60 000 fat råolja per dygn att spys ut i Mexikanska golfens känsliga vatten:

Världens strålkastarljus riktas mot – Afrika.

Mot Nigerdeltat.

I fallet Mexikans­ka golfen ställde USA:s president Barack Obama tuffa krav på BP. Oljebolaget skall fullt ut ta ansvar för saneringen och för drabbades förluster. Olyckan kan kosta BP uppemot 100 miljarder dollar, ty få tror på BP:s avgående VD Tony Haywards ord om att miljöeffekterna sannolikt blir ”mycket, mycket blygsamma”.

Men vad har hänt i Västafrika?

I Nigerdeltat började olja utvinnas 1958. Sedan dess har tusentals oljeläckor förekommit. Det handlar, uppger biologen och dokumentärfilmaren Lars Johansson i sin film Poison Fire, om 1,5 miljoner ton olja som läckt ut. Det motsvarar en Exxon Valdez-olycka om året i femtio år.

Filmen handlar om hur oljeutvinningen förstör miljön och livsbetingelserna för maktlösa människor. Det sker genom oljeutsläppen och genom så kallad gas flaring, att den naturgas som följer med oljan ur jordens inre eldas upp. En viktig aktör är Royal Dutch Shell, som häromdagen redovisade en vinst för andra kvartalet på överraskande goda 4,5 miljarder dollar.

Hur har denna miljöförstöring kunnat pågå decennium efter decennium?

Dålig utrustning och bristande underhåll, säger somliga.

Sabotage och annan kriminell verksamhet, uppger Shell, som bestrider den hårda kritik som oljejätten i åratal fått från bland annat Amnesty.

”En dödlig kombination av slarv, korruption, svag reglering och brist på ansvarsutkrävande”, skriver Julia Baird, vetenskapsredaktör på tidskriften Newsweek.

Baird ställer en spännande fråga:

”Hur mycket skulle företag som Shell och ExxonMobil behövt betala om Afrika hade varit klokt styrt och rimlig kompensation krävts för förlust av levebröd, för sjukdomar och för skador på miljön?”

Nu hör det till saken att Shell på sin hemsida slår fast att företaget jobbar efter ”särskilda standarder” som har utarbetats ”för att garantera en lika hög nivå på arbetet i alla länder”.

Samma nivå i alla länder, är det sant?

Förhoppningsvis inte.

Shell har i sommar avslutat provborrningar efter naturgas i Sjöbo, Tomelilla och Hörby med omnejd. Nu väntar en utvärdering och beslut om eventuell kommersiell utvinning.

Det är väl ingen som på allvar tror att Skåne riskerar miljöproblem i närheten av Nigerdeltats. Ändå: nätverket Heaven or sHell, som ilsket protesterar mot tanken på skånska fält för fossil gas, skriver om ”skrämmande erfarenheter” av gasutvinning världen över – och i Skåne sägs svavel, tungmetaller, arsenik, uran, radium och radon kunna frigöras.

Företag som Shell har haft ett halvsekel på sig att börja utvinna olja på ett acceptabelt sätt i Nigerdeltat.

Och Shell talar om ”lika hög nivå på arbetet i alla länder”.

Kan skåningarna vara säkra på att Shell ljuger?