Reepalu tittar snett

Hans senaste förslag är att föra statistik över hur enskilda lärares elever klarar sig på de nationella proven.

Reepalu tänker sig att detta skall visa vilka lärare som ”behöver bättre hjälp och stöd”.

Logiken tycks vara: går det dåligt för eleven skall orsaken sökas hos läraren.

”Det har varit så mycket fokus på eleverna i skoldebatten”, framhöll Reepalu i en intervju i gårdagens Sydsvenskan.

Varför detta är ett problem är oklart. Skolan är trots allt till för eleverna. Och att förmedla kunskap bör vara skolans viktigaste uppdrag.

Men som politiskt ansvarig i en kommun där nästan var fjärde elev förra året gick ut grundskolan med så dåliga betyg att behörighet till gymnasiet saknades kan det finnas ett behov av att leda in diskussionen i andra banor. Exempelvis om lärarkårens kompetens.

Folkpartiledaren Jan Björklund ser ett mönster i Ilmar Reepalus olika skolutspel:

”Kommunförbundet har medverkat till att sänka statusen på lärarkåren på ett sätt som är olyckligt för Sverige. Ilmar Reepalu ledde under åtta år som ordförande i Kommunförbundet en process för att devalvera läraryrkets status.”

För ett par år sedan föreslog Reepalu att eleverna – i många fall för unga för att själva få betygsättas – skulle sätta betyg på sina lärare.

”Det ger tidiga signaler till lärare och rektor när något inte fungerar. Idag har vi inget grepp om hur olika lärare fungerar. För att förbättra den pedagogiska situationen måste vi som arbetsgivare ha kunskap”, löd hans motivering.

Nu finns denna kunskap. I våras fick 3 200 elever i Malmö, från sju år och uppåt, sätta betyg på sin lärare. Omdömena var överlag goda. På en femgradig skala låg genomsnittet strax under fyra. Reepalu borde vara nöjd.

Men det är han inte. I Sydsvenskan igår beklagade finanskommunalrådet återigen hur lite kommunen som arbetsgivare vet om hur lärare ”fungerar”.

Det börjar likna en fix idé.

Och det är inte seriöst.

Reepalu tycks föreställa sig att det finns ett entydigt samband mellan elevernas resultat och lärarnas prestationer.

I stadsdelen Rosengård var det i våras 51,7 procent av niorna som inte klarade gymnasiebehörighet. Beror det på att skolorna i just Rosengård har särskilt stora problem med lärare som inte ”fungerar”? Eller skall vi tro att det finns andra, komplexa, orsaker till att så många elever i exempelvis Rosengård får så dåliga betyg?

Enögdhet för inte skoldebatten framåt.