Första steget

I de flesta sammanhang skulle ett sådant förhandlingsresultat knappt ens räknas som ett resultat, än mindre vara något att yvas över.

Men när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och palestiniernas president Mahmud Abbas skildes i Washington med ett löfte om att träffas igen i Egypten om fjorton dagar tolkades det som en påtaglig framgång för de amerikanska medlingsförsöken.

Reaktionen säger en del om hur litet som förväntades av det första israelisk-palestinska toppmötet på nästan två år.

Berömmet åt president Barack Obama är emellertid inte helt oförtjänt. Han och hans administration har bedrivit ett intensivt diplomatiskt arbete för att skaka nytt liv i fredsprocessen. Det är uppenbart att Washington är berett att också i fortsättningen offra mycket energi för att nå resultat.

Det kommer att behövas. Parterna står fortfarande långt ifrån varandra i avgörande frågor, som till exempel gränserna, bosättningarna, Jerusalems status och flyktingarnas situation.

Ett annat tecken på att förhandlingarna i USA gjort oväntade framsteg är att extremisterna på båda sidor redan gör vad de kan för att underminera det ömtåliga förtroende som börjat byggas mellan parterna.

Judiska bosättare hotar med att på egen hand återuppta bostadsbyggandet på ockuperad mark – väl medvetna om att det är i strid med det rådande byggstoppet och att palestinierna skulle se det som en oacceptabel provokation.

På liknande sätt lovar den islamistiska terrororganisationen Hamas att palestinska grupper skall samordna attacker mot Israel för att sabotera fredsprocessen. Och från Iran kommer – som så många gånger tidigare – svavelosande fördömanden från president Mahmoud Ahmadinejad.

De extremistiska rörelserna är beväpnade, hänsynslösa och beslutsamma. Risken för att de med gemensamma, men inte nödvändigtvis samordnade, krafter skall lyckas att dra in regionen i en ny våldsspiral får inte underskattas.

Fortsatta framgångar för fredsprocessen i Mellanöstern kommer, med premiärminister Netanyahus ord, att kräva många ”ömsesidiga och smärtsamma uppoffringar”.

I Washington tog parterna ett första steg på den långa vägen mot ett fredsavtal. Förhoppningsvis har också alla inblandade det mod, den vilja och den uthållighet som krävs för att tillsammans nå ända fram.